Dirtypop

"Jessika! Det är telefon till dig!" kunde hon höra sin mamma skrika från nedervåningen. "Jag har inte tid nu!" ropade hon tillbaka med sprayburken i handen och kammen i den andra. "Men kan du inte bara ta det för en gångs skull?" skrek hennes mamma igen. Hon ställde ifrån sig sakerna och suckade. När hon kommer ner så tog hon telefonluren och satte den mot örat "Hallå?" sa hon irreterat "Hej Jessika, detta är från popcorn jag undrar bara.." "inga kommentarer" svarade hon snabbt och slängde på luren i människans öra. "Du behövde väl inte vara så otrevlig?" sa hennes mamma samtidigt som hon vände om för att gå tillbaka upp på sitt rum. "Men både du och jag vet ju vad dom skulle fråga om och just nu så orkar jag inte, jag har en spelning att bli snygg inför och mitt hår vill verkligen inte ligga rätt" sa hon till sin mamma med ett flin och sprang upp för trappan för att börja kämpa med sprayen igen. När hon precis hade stängt dörren om sig igen så ringde hennes mobiltelefon. "Vänta" sa hon till personen som ringde och satte sen på högtalarfunktionen. "Talk to me!" sa hon samtidigt som hon tog upp kammen igen. "Hej" hon snubblade till och tappade allt i golvet. "Bill?" sa hon samtidigt som hon böjde sig ner för att plocka upp allt. "Hahaha. Ringer jag olägligt eller nått?" kunde hon höra honom skratta i andra änden. "Ehm. nej, jag antar inte det." sa hon och kollade med en suck i spegeln. "Håller du på med håret?" sa han. "Ehh.." svarade hon. Det var lite läskigt att han hade lärt sig så pass mycket om henne på så kort tid. "Hahaha. Du hatar att jag hade rätt!" sa han och skrattade. Hon bet sig i underläppen. "Jaja." svarade hon snabbt. Han skrattade i telefonen igen. "Var är du?" sa hon sen snabbt. "Underbara Cannes darling!" det var Tom som nu hade anslutit sig till högtalar samtalet. "Hej Tom" sa hon snabbt och flinade lite. "Du. Jag skulle vara rädd om jag vore du, alla tjejer här är ay caramba om du fattar vad jag menar! Håll hårt i honom. Så gott du kan. eller vänta lite! Du är ju i Sverige, hur är det bland all snö?" skrattade Tom. "Haha. Du vet att det inte är någon snö kvar här va? Jag bor inte på nordpolen om du trodde det" sa hon till honom. "Hon undvek det där med tjejerna snyggt. Ungefär som du i intervjuer." sa Tom och hon visste att han hade menat Bill. "Tom, gå nu. Jag stänger av högtalaren" sa Bill och hon kunde höra hur Tom klagade i bakgrunden. "Så. borta." sa han sen. "Haha. Hur varmt är det?" sa hon "inte jättevarmt. Kanske.. 17 grader eller nått?" sa han "Men då kan ni ju iallafall gå omkring i en tjock tröja utan att frysa" klagade hon och kollade ut genom fönstret. Det var fortfarande kallt i Sverige, bara ett par plusgrader. Hon suckade. "Dom ringde från popcorn precis" sa hon sen "Vad ville dom då?" frågade han. "Nej, det vet jag inte, jag slängde på luren och sa bara inga kommentarer. Jag fixar bara inte att prata med dom nu. Jag har viktigare saker för mig!" "Som ditt hår!" skrattade han glatt. "Sluta!" klagade hon med ett skratt. "Men du vet att jag har rätt" sa han. "Men du ska inte snacka ditt hår är viktigt för dig med" sa hon retsamt. "Ja, men jag är van. Du får tänka på att jag har fått stå ut med skit om mitt utseende i tre år nu" sa han. "Så du menar att jag vänjer mig vid detta?" sa hon och flinade. "Mer eller mindre" sa han. Hon spreyade lite snabbt på håret. "Åååh. Nu vet jag hur det luktar i ditt rum" hörde hon honom säga när hon hade slutat spraya. Hon skrattade. "Jag saknar din spraylukt lite" sa han sen. "Köp en flaska då" svarade hon retsamt. "Åh! Du förstörde den fina stunden! Jag försökte ju skapa lite romantik här ju!" sa han "Genom telefon?" sa hon skeptiskt. "Vi kan skippa detta och gå direkt på telefonsexet om du vill?" sa han med ett skratt. "Du skulle sagt det från början!" hon hörde hur någon ropade i bakgrunden och han tystnade. "Jag måste gå." sa han. "Åh." sa hon tyst. "Men just det ja! Jag ringde ju för att säga lycka till!" sa han snabbt. "Så du kom ihåg det?" log hon. "oh yes. Lycka till nu då!" sa han glatt. "Detsamma!" svarade hon glatt tillbaka sen la de på luren. Hon kollade i spegeln. Håret var fortfarande inte klart. Det såg nästan likadant ut som innan hon hade börjat prata med Bill i telefon. Hon suckade och började tupera med kammen igen.

Sen jul så hade saker och ting förändrats ganska mycket för henne. Hon hade varit i tidningar i nästan hela Europa och till en början hade hon fått så mycket hot om olika saker hit och dit att hon inte hade vetat vad hon skulle ta vägen. Att vara i tidningarna var ju det hon ville, men för sin musik. Så Bill hade dragit någon historia om att det inte var något speciellt det där på scenen ändå, det var bara ett vad att hon skulle komma upp där och hon var i själva verket en väldigt bra vän till bandet. Det var inte lättare så. Fast egentligen så visste ju alla som jobbade med killarna vilken relation hon och Bill hade, men det ingick nu i deras jobb att hålla det hemligt. Hon hade inte träffat Bill sen i julas men ändå behövt byta mobilnummer och mejadress minst tio gånger, det verkade inte hjälpa. Men nu hade hon iallfall en mobil som bara hennes närmsta hade numret till och det hade funkat ett tag nu. Men det var såklart jobbigt att dölja för alla vad som höll på, hon ville ju inget hellre än att berätta allt för Klara och alla de andra. Hennes mamma och resten av familjen visste ju såklart och även om Jonna var en bra syster så var hon inte hennes bästa vän som Klara. Hon hatade att ljuga, fast tyckte inte heller om tanken på att hoten och allt det skulle komma tillbaka, och förlora Bill tänkte hon inte.

Hon slutade tupera och kollade i spegeln. Det skull enog inte bli bättre än såhär tänkte hon och suckade. "Jessika! Om du vill komma i tid får vi åka nu!" skrek hennes mamma från nedervåningen. "Jaja!" ropade hon tillbaka, tog tag i väskan och sprang ner för trappan. "Hur känns det?" sa hennes mamma när de stog i hallen och började klä på sig. "Det känns okej faktiskt" sa hon och log. Hon brukade inte vara nervös inför spelningar, när hon stog på scen så kände hon sig mer hemma än någon annanstans, hon hade full kontroll och tvekade aldrig. Det ända tecken på nervositet som hon brukade visa var de gäspningar som hon gjorde innan hon gick på scen. Hennes mamma brukade säga att det såg ganska nonchalant ut att gäspa sådär när man går på scen, men det var ju bara hennes sätt att vara, inget hon kunde hjälpa.

De gick ut till bilen och satte sig. Hennes mamma startade motorn och de började köra mot fritidsgården. "Hur många dagar är det kvar nu då?" sa hennes mamma och log retsamt mot henne. "26!" svarade hon glatt tillbaka. Hennes mamma skrattade. "Tänk. Min dotter, ihop med en kändis" "Schhh" sa hon och satte fingret framför sin mun. "Just det ja" svarade hennes mamma viskande. Hon skrattade och kollade sen ut igenom fönstret. Om 26 dagar skulle tokio Hotel komma till Sverige. De skulle stå på scenen här inför ett slutsålt hovet. Hon skulle äntligen få träffa alla fyra igen och hon kunde knappt vänta.