Wir Sterben niemals aus.
Jag har nyss kollat på slutet av en dokumentär om punken med min Pappa. Det är så himla mycket som är likt då. Also, nu. Det är inte mycket skillnad. Självklart så utvecklas alla stilar både när det gäller kläder och själva musiken. Nya namn och genrér uppstår, men det är inte jättestor skillnad. De drog upp hur hardcore musiken utvecklades, och man kunde lätt se hur dagens emo kom från det. Det var en fröjd att se!
Dessutom snackade de om att världen behöver någon som kommer och "frälsar" oss, så som Nirvana eller kanske Beatles? Någon som får de flesta att tänka "Hmm.. Det kanske är så att jag ska hjälpa till med världens problem". Jag har inte tänkt på det förut. Tror ni att musiken skulle kunna fixa allt? Om det kom ett band som fick folk att lyssna, ett band som sjöng om miljö, politik, förtryck, folks rättigheter. Skulle folk lyssna? Skulle allt förändras mycket fortare? Det är det folk som Al Gore har försökt med genom galor som t.ex live earth. Jag tror inte att just det gjorde jättemycket skillnad. Jag tror att det soundet, eller de texterna som krävs för att få alla oss att lyssna, för ja, det är vi "ungdomar" som har den största makten. Vi kan ta de vuxna om vi vill. Det är därför alla bolag jagar en yngre publik. Sviker vi finns det inte mycket kvar. Vi ska känna oss viktiga, för det är vi, som fan. Men jag tror att det som krävs för att lägga en hel värld vid sina fötter som Elvis, Beatles och The Rolling Stones gjorde inte har kommit än. Kanske kommer det hittas när det är försent. Tyvärr så ändras modet inom allt för snabbt. Även inom musiken. Dessutom finns det så himla många band och genrér nu så att det är svårt att bli så stor, på riktigt, så att alla säger "Jaha!" när man nämner ett band. Väldigt få lyckas. Säg ett band eller artist som blivit lika stor som Elvis eller Beatles? Nej. För mycket kanaler och stilar. Men det är klart att det inte är dåligt. Folk har nu möjligheten att lyssna på the voice om de gillar r n' b eller P3 om de gillar mer alternativ musik. Förr fanns det bara ett utav allt, det var lättare att veta vilka alla var då. Så om du lyckas bli en legend under 2000-talet så är det mer spektakulärt än en legend under 60-talet. Även om många coola kritiker och folk som "kan något om musik" inte kommer erkänna det. Jag undrar om Elvis ens skulle bli signad idag. Tänk det?
Dessutom blir de flesta band som är legender idag hatade under sin tid. Sånna där band som alla har en åsikt om. Antingen hatar du det eller älskar det. Sånna band som provocerar bara genom att synas, de som inte ens behöver spela för att folk ska snacka, sånna band kommer att klara sig. Dessutom bland oss otroligt viktiga ungdomar finns det en grupp som är viktigast av alla. Tjejerna. Tjejerna är så sjukligt lättmanipluerade så det är löjligt. Alla legender hade skrikande tjejer som deras största fans, men när de är försvunna är det mest killar som lyssnar på dom. Haha. Tänk bara. Om tjugo år så är det Tokio Hotel som de coola, tatuerade snubbarna sitter och hyllar i sina coola stolar med sin flashiga studio i bakgrunden. Den dokumentären ska iaf jag se. Och då kan jag ärligt säga att jag var med från början. Jag såg dom växa från inget, till legender. Jag bryr mig inte om att ni inte tror mig, för jag bara känner det på mig. En gammal kompis till mig sa en gång i telefonen att hon trodde de skulle bli världskända. Att de skulle bli ihågkommna. När hon som icke fan sa det, började jag tro på det för första gången. Njut av dom medans de är flickidoler, om några år kommer de coola killarna och tar de ifrån oss tjejer! Så dreggla på. Jag vill ha sex med en kändis, men det är okej.
"irgendwas bleibt, ein bisschen von mir ich bin mir ganz sicher es bleibt fast von dir, für immer."
Poppen und Knutschen
Joss :*
Dessutom snackade de om att världen behöver någon som kommer och "frälsar" oss, så som Nirvana eller kanske Beatles? Någon som får de flesta att tänka "Hmm.. Det kanske är så att jag ska hjälpa till med världens problem". Jag har inte tänkt på det förut. Tror ni att musiken skulle kunna fixa allt? Om det kom ett band som fick folk att lyssna, ett band som sjöng om miljö, politik, förtryck, folks rättigheter. Skulle folk lyssna? Skulle allt förändras mycket fortare? Det är det folk som Al Gore har försökt med genom galor som t.ex live earth. Jag tror inte att just det gjorde jättemycket skillnad. Jag tror att det soundet, eller de texterna som krävs för att få alla oss att lyssna, för ja, det är vi "ungdomar" som har den största makten. Vi kan ta de vuxna om vi vill. Det är därför alla bolag jagar en yngre publik. Sviker vi finns det inte mycket kvar. Vi ska känna oss viktiga, för det är vi, som fan. Men jag tror att det som krävs för att lägga en hel värld vid sina fötter som Elvis, Beatles och The Rolling Stones gjorde inte har kommit än. Kanske kommer det hittas när det är försent. Tyvärr så ändras modet inom allt för snabbt. Även inom musiken. Dessutom finns det så himla många band och genrér nu så att det är svårt att bli så stor, på riktigt, så att alla säger "Jaha!" när man nämner ett band. Väldigt få lyckas. Säg ett band eller artist som blivit lika stor som Elvis eller Beatles? Nej. För mycket kanaler och stilar. Men det är klart att det inte är dåligt. Folk har nu möjligheten att lyssna på the voice om de gillar r n' b eller P3 om de gillar mer alternativ musik. Förr fanns det bara ett utav allt, det var lättare att veta vilka alla var då. Så om du lyckas bli en legend under 2000-talet så är det mer spektakulärt än en legend under 60-talet. Även om många coola kritiker och folk som "kan något om musik" inte kommer erkänna det. Jag undrar om Elvis ens skulle bli signad idag. Tänk det?
Dessutom blir de flesta band som är legender idag hatade under sin tid. Sånna där band som alla har en åsikt om. Antingen hatar du det eller älskar det. Sånna band som provocerar bara genom att synas, de som inte ens behöver spela för att folk ska snacka, sånna band kommer att klara sig. Dessutom bland oss otroligt viktiga ungdomar finns det en grupp som är viktigast av alla. Tjejerna. Tjejerna är så sjukligt lättmanipluerade så det är löjligt. Alla legender hade skrikande tjejer som deras största fans, men när de är försvunna är det mest killar som lyssnar på dom. Haha. Tänk bara. Om tjugo år så är det Tokio Hotel som de coola, tatuerade snubbarna sitter och hyllar i sina coola stolar med sin flashiga studio i bakgrunden. Den dokumentären ska iaf jag se. Och då kan jag ärligt säga att jag var med från början. Jag såg dom växa från inget, till legender. Jag bryr mig inte om att ni inte tror mig, för jag bara känner det på mig. En gammal kompis till mig sa en gång i telefonen att hon trodde de skulle bli världskända. Att de skulle bli ihågkommna. När hon som icke fan sa det, började jag tro på det för första gången. Njut av dom medans de är flickidoler, om några år kommer de coola killarna och tar de ifrån oss tjejer! Så dreggla på. Jag vill ha sex med en kändis, men det är okej.
"irgendwas bleibt, ein bisschen von mir ich bin mir ganz sicher es bleibt fast von dir, für immer."
Poppen und Knutschen
Joss :*
Kommentarer
Trackback
