Nummer två!

Okej. Nu är det såhär att jag och mina vänner, eller iaf Becza och Kajsa har en lista på killar och jag har bara en nummer ett, dvs "min man" som vi kallar våra ettor. Men nu kan jag glatt meddela att jag officiellt har en tvåa!
Ed Westwick, vill du bli min? Haha. Also, jag har tyckt han är snyggast i Gossip girl från början men also.. Åååh. Han blir bara snyggare och snyggare för varje avsnitt som går! (det är Chuck Bass för er som undrar)
Så jag tänkte att jag skulle googla honom lite och vad hittar jag?! Han har ett fucking band(http://www.myspace.com/thefilthyyouth) Jag dog vill jag lova. Ni kanske visste det, men inte jag, så det så. Och det bästa? Jo, självklart sjunger han. De som känner mig vet hur jag blir när det gäller killar som kan sjunga. hoho. Ser ut som att Bill har fått konkurrens. Kan han hålla kvar första platsen eller inte? Vem vet? Vem skulle ni välja att spendera ett dygn med?

P.S. Ed är född 87. hohohohohohohohohohoho.


image34
image35

Yo homies!

såå. What's up?

imorgon så är det fältstafetten och det känns bra på alla sätt. Jag känner ingen ångest, nervositet eller att det inte ska gå bra. Det är bara som lycka som ligger där och bubblar. Jag ska verkligen göra allt och om det krävs bli ful i håret, svettig och dansa som en galning, men show ska det fan bli!

Just det! Fältstafetten går ut på en massa tävlingar som alla ettor och tvåor ska göra i lag och klasseerna ska vara utklädda efter ett visst tema som klassen har enats om. Vi som ska spela behöver inte tävla, hehehe. Jag gillart! Men vi har ändå valt att klä ut oss, och temat vi har valt är hiphop ganstas! That's right homies, we'll take you to the candyshop! Haha. Ska bli kul som fan.

Dessutom. Någon kan väl påminna mig om att jag ska göra klart mina svenskauppgifter denna veckan? Annars kan jag få IG och det SKA jag inte ha. Inte i svenska.


Jo! Förresten. Ni som bevakar eller är vän med mig på bilddagboken vet att jag skriver FF's och det var ett tag sen jag la upp en del nu. Jag har två på gång och nu tänker jag även börja påe n tredje. Jag funderar på att skriva en liten sammanfattning om den nya pga att den är lite speciell och jag ska dessutom försöka skriva på engelska, men ni får mera info snart som sagt. Dessutom så har jag ju de två andra som måste skriva mer på. Jag ska bättra mig helt enkelt! Men jag har som sagt svenskan som jag måste få färdigt innan jag kan ägna mig åt fan fictions. Och ja, de kommer komma upp här nu och inte på bloggen. Jag ska lägga till en ny fan fiction kategori och lägga upp alla delar jag skrivit hitills, plus alla gamla som jag har skrivit färdigt och kanske de jag börjat på, men sen inte fortsatt så kan ni ju säga om det är någon ni vill läsa mer av. Naja. Det var det tror jag, ikväll är det gossip girl, stackars er om ni missar säger jag bara! Kanal 5 20:00


Poppen und Knutschen

Joss :*

Jag funderar på att köra little locas homegirl stil imorgon. Vad sägs? Nu snackar jag inte om Audrey utan den andra bruden.
image33




Guten morgen!

Wie geht's? Hehe.
i vanliga fall så börjat jag 10:05 idag, men eftersom att jag och AJ "försov" oss till andra delen i nationella för ett tag sen så måste vi göra den nu. Synd. Har jag nämnt hur mycket jag suger på matte? Det lär inte ens bli ett G, jag tror helt ärligt inte det, för det finns de i min klass som är bättre på matte än mig som inte fick G. Kulkul med IG i matte A. 
Nått som är kul är iaf att imorgon är det fältstafett och vi ska spela. Vi har bara inte kommit på vad vi ska klä ut oss till. Man ska klä ut sig enligt ett tema i hela klassen och sen tävlar alla klasser i bästa utklädnad. Har ni några förslag?
Jaja. Nu måste jag leta upp en linjal. Haha. Matteprov </3

Poppen und Knutschen
Joss :*

image32



Fashionista?

Jag har tänkt på en grej. Vem bestämmer vad som är inne och vad som är ute? Jag menar alla designers kan ju inte direkt sätta sig ner och skriva en lista på gemensamma saker de ska ha i sina kollektioner. Det blir ju att förhandla med konkurrenten, men ändå så lyckas de på något sätt ha vissa genomgående saker i alla stora modehus. Något som är speciellt "inne" just denna säsong. Hur gör dom?
Och dessutom, vem skapar fashionistas? Jag tycker att de flesta tjejer som anses vara fashionistas har ungefär samma klädstil, vilket antagligen beror på att de har anställt samma stylist, vilket borde betyda att det egentligen är stylisten som borde få all cred, men nej.
Jag tycker att någon som ska bli kallad fashionista är tjejer som utan stylist skapar sin egen stil och inspirerar andra. Kändisar som har pengar kan ju hur lätt som helst skaffa sig en snygg stil med profisionell hjälp, men är det deras klädstil? Nej skulle jag vilja säga. Jag har två tjejer som jag ser upp till nrä det kommer till kläder. Hanna Beth och Audrey Kitching. Jag kopierar ingen av dom rakt av, eller försöker att inte göra det iaf, och självklart är inte allt de tar på sig underbart enligt mig, men de två har en egen personlig och rolig stil, utan stylister eller annan hjälp. Så, vilka är era stilikoner och varför?

Poppen und Knutschen
Joss :*

Audrey Kitching:
audrey.buzznet.com
www.theaudreykitching.com
image30

Hanna Beth:
hannabeth.buzznet.com
image31

Jerk it out!

nu sitter jag här med käre AJ i ens örat och skriver med den andra. Att skriva med en hand är inte lätt, men nu kom jag att tänka på att man alltid gjorde det när man började skriva på dator. Det första jag skulle lära mig skriva var såklart mitt namn. Det tog typ tio minuter att få det att bli Josefin. Inte lätt att hitta rätt bokstäver snabbt inte.
iaaaaf. Nu har jag, mamma och pappa spenderat kvällen med att fixa i mitt rum, imorgon gör vi färdigt och då ska jag langa bilder på min mycket sexiga garderob. Jag gillar den asmycket! plus att det finns ett hörn där man kan sitta och snacka i telefon och eventuellt videoblogga. very very good!
Nu ska jag, som lovat langa lite bilder från en fest. Som tur är blir inte jag full som sagt, men mina kompisar. Detta är från AJ's blingparteey, bilderna är väl inte svinkul, men de duger. Viel spass!

image24

image25

Vem sa att man behövde dricka för att se konstig ut på bild?
image26

image27

image28

image29


Hugs are overrated just FYI

Hej hej!
Hur mår ni allihopa?
idag så var jag i skolan som vanligt, men det är så sjukligt slappt just nu eftersom det är i slutet av terminen, men det känns bra att man märker att det börjar närma sig sommarlovet. Ja, det är redan sommar 08. Kan ett år gå fortfare? Var det inte nyår igår?
Jaja. Jag tänker langa lite fyllebilder på allas favoritkillar. Jag älskar fyllebilder på folk, mest för att jag oftast inte hamnar på dom med tanke på att jag är straight edge. Haha. Skadeglädje är den ända sanna glädjen sägs det ju. Jag ska fan försöka hitta lite underbara fyllebilder på mina kompisar och lägga ut också. Dessutom så ska jag fixa lite bilder på mig själv. Haha, jag är dålig på det, men det kommer. Naja

Poppen und Knutschen
Joss :*

image21

image22

image23

Haha. Denna är klockren! Bill och Tom kommer fulla ur sin bil till hotellet och Toms "hi!" är bara underbart. Fylla also. Det är underbart om man är den som tittar på. Vettefan hur det är att vara full själv, men det verkar vara en jobbig situation. haha.


WTF?

Okej. Kompisröstning kan ta sig! Inför juryn igen annars så kommer det ju bara bli samma länder om och om igen. Jag hatar detta. Jag tycker synd om Charlotte för hon kommer få så sjukt mycket skit av Sverige för detta. Det är en bra låt så vad är detta?
Jaja. Heja Norge, eller vad?

higher than life, like a star, like a hero.

idag var det en sjukligt trevlig dag. Jag var med Lotta och vi skulle som sagt second hand shoppa. Haha. Det gick som det gick vill jag lova. Jag gjorde bort mig framför några tyskar också. Lotta skulle videoblogga till sin buzznet och bad mig att berätta lite om mig själv och då säger jag på engelska väldigt seriöst "i'm Bill Kaulitz girlfriend.. No, just kidding, we're just fucking around" och tyskarna börjar blänga på oss som fan. Haha. Så snart kommer det stå saker om mig på diverse bloggar och forum. Allt ni läser är sant.

Jag fick iaf en hel del köpt, även om inget var på second hand. Världens finaste klänning på top shop. Något utav det sötaste jag sett. Ser lite ut som nått Hanna Beth skulle kunna ha på sig måste jag säga.
Sen träffade jag Amanda, Julia och Emma. Emma hade piercat septum. Sjukligt snyggt. Hennes föräldrar hade inte sagt okej till det btw. Hon ringde sin mamma när vi satt på café vanilj och myste, hon bara skrattade och trodde hon skojade, jag undrar hur det har gått nu när hon kommit hem och det visar sig att det inte var ett skämt.

När jag kom till Kungälvs busstation och väntade på att mamma skulle komma och hämta mig så var det sjukligt mycket raggare på parkeringen och medans jag väntade så blev de bara fler och fler i samma takt som deras norrlands guld tog slut. Så jag tänkte att jag kunde börja gå längs vägen och möta upp mamma, men hon såg mig inte så jag fick gå tillbaka till parkeringen. Vi fick stå där i mitten av alla raggarbilar och vänta på att en stor van framför oss med tusen löjliga klistermärken på som alla anspelade på sex eller sprit skulle flytta på sig. Raggare äcklar mig. Speciellt tjejerna. Vart ligger det snygga i att ha för små byxor, vara lite småfet, ha gult hår med några centimeters mörk utväxt, ett alldeles för tajt linne med en gammal jeansjacka över och slutligen skor för typ en femtiolapp från maxi på fötterna. Killarna är inte bättre de heller, men killar har alltid varit skabbigare än tjejer i allmänhet. Haha. Ja, nu diskriminerar jag lite här, men så är det faktiskt. Tjejer har alltid brytt sig mer.
Att jag blev mobbad av raggare i åttan kanske inte gör att min syn på dem blir bättre.

Slurligen så sitter jag här nu och kollar på Eurovision. Heja Charlotte!
Jag älskar att kolla på det. Jag är nördig som fan, men fyfan vad grymt kul det är att sitta och hoppa i soffan för att i nästa stund dissa albaniens kläder. Finns få saker som är så mysigt. Heja familjemys. Jag gillart. Min familj är mysarna nr.1 haha.

Poppen und Knutschen
Joss :*

Schlaf schön, träum von mir!

Haha. Det har varit en intensiv kväll/natt och som vanligt hade jag Essisyster med mig över MSN. Våran MSN konversationer also. Finns nog inget som slår dom helt ärligt. Haha. Jag älskar det och snart smäller det! Jag kan knappt vänta. Jag har 9 skoldagar kvar att gå innan jag åker. Herrejävlar.
Dessutom! Jag har inte berättat en grej. Jag ska stå på scen inför över 1000 pers nästan vecka. Det är helt sjukt och jag tänker på det typ hela tiden. Det ska bli underbart och jag ska äga hela skiten. Jag vill, jag ska jag kommer göra det. Ingen ska ta detta ifrån mig. Det är sjukt. Alla ettor och tvåor på hela mimers. Allt går bra nu och jag gillar det. Jag gillar det som fan. Jag har bara två rester kvar att göra i svenskan och ett matteprov, sen är allt klart. Jag mår bra, det är snart sommarlov och det är då allt börjar. Du hälst mich nicht auf!

image20

Cometgalan und alles anders.

Så min kväll blev najs som fan! Hängde på Kajsa och Shady hem till Kajsa efter skolan och där var vi och pimpade oss tills det var dags att möta Becza på busstationen, sen drog vi till Makkdånken får att käka en glass och snacka loss lite om allt möjligt. Mycket trevligt. Efter ett tag kom Julia, AJ och Andreas och joinade. Sen började alla sms rulla in om cometgalan. haha. Svinkul hur nördig jag är. Tvingade Lotta att ringa och berätta allt hon visste. Nu har jag sett bilderna och vad ska man säga. Snyggt, snyggt, snyggt och snyggt. Jag som nörd måste kommentera att ja, jag är lycklig över en speciell sak. Bill hade helsvarta KORTA naglar. Mums baby :*
Ehm.. Vad mer? Hehehehe. De vann såklart! Fyra stycken. Japp, FYRA cometer. Best band, best liveact, best video och super cometen. Finns ingen som slår dom när det väl gäller, inte ens efter tre år. Detta är deras tredje cometgala. När dom vann sina första två cometer (bästa nykomling och super cometen) så hade de knappt varit kända i en månad. Yees. Sant. De är det bandet som vunnit flest cometer, någonsin, och har även tagit hem super cometen tre år i rad, dvs alla år de gått på galan. Dessutom verkar det som att de har fått mera respekt som band nu när de är mer svåra att få tag på på sätt och vis. De intervjuade två tjejer som inte var TH fans (tror jag inte) som hade vunnit backstage pass och de hade stött på killarna och sa att det var riktigt coolt. Liksom "wow vi träffade Tokio Hotel", med en helt annan blick och ton än vad folk brukar använda när de snackar om dom.
Jag lägger upp lite bilder och skriver sexiga texter till dom som behöver det.
Imorgon ska jag shoppa med Lottkott btw. åååh. Kommer bli grymt hoppas jag. Sista shoppingen innan Tyskland, oh yes. Jag ska bara bränna pengar vafan! Jaja. Hur var eran kväll då? Satt ni också klistrade vid tjeckiska bloggen och la märke till Bills korta naglar? haha.


Haha. Bilden also. Men jo, en grej. Var är tungpiercingen?
image15


Best band, gissar jag på. Känns bra att höra dom snacka tyska igen. yeees (yyy)

image16

image17

image18

Georg grät ochTom kastade runt alla cometer. Galan var helt sjuk. Det var som att allt kretsade kring dom och alla andra bara var bifigurer. Som att de var nationens stolthet och alla var där för att hylla dom. Sjukt.

image19

Super comet 2008

Datakunskapen.

Haha. Nu sitter jag på datakunskapen.
Vi visar upp våra fotoalbum och mitt ägde. Bara så ni vet. Jag flashade massa TH bilder och spelade Ready, set, go! till. Mycket trevligt. Fick med Audrey också. Hehe.
Vi har historiaredovisning sen och det kommer antagligen gå åt helvete. Jag lovar, men vad ska man göra? Får gå och skriva ut lite papper sen.
Vad som händer ikväll, det vettefan. Gustaf ska tälta med bandet iaf. Haha.

Poppen und Knutschen
Joss :*

Guten morgen!

Nu sitter jag, som vanligt varje morgon vid mammas och pappas mac dator. Haha. När dom skaffade den så var den förbjudet område. Inte nu längre, inte alls. De vet om att jag sitter här t.o.m. Haha.
Jo, jag tänkte fan ta första "dagens outfit" (ska sägas med löjlig dialekt) bild idag, för liksom, varför inte? Men självklart så har min kamera laddat ur sig </3
Ni får en spexig cambild istället. Jag älskar mina glasögon, de är seriöst grymma. Fierce som Tyra skulle sagt. Haha. 
igår gick Charlotteielottan vidare ju btw! Heja heja! Jag gillar hennes låt. Funderar på om den borde finnas i iPoden. Brevid Jonas Brothers kanske? Hehe.
imooorgoooon är det shopping med Lottakotta som gäller. Festligt måste jag säga. Vi ska göra haga osäkert. Second hand <'3 Sen ska jag beställa de sista tågbiljetterna till min och Essis lilla roadtrip, som faktiskt är snart ju. 
Nu måste jag springa och äta frukost!

Poppen und Knutschen
Joss :*

image14



This is the bottom line.

This is an S.O.S.
Don't wanna second guess
This is the bottom line it's true
I gave my all for you
Now my hearts in two
And I can't find the other half
It's like I'm walkin on broken glass
Better believe I bled
It's a call I'll never get

Haha. Jag tycker låten är fartig, men seriöst sjukt kort. Haha. Jobbigt att köra om samma sak genom youtube hela tiden, men whatever. Som sagt, får folk tycka om Jimi Blue kan jag gilla Jonas Brothers tills jag börjar tapetsera med väggarna med dom istället. Faktiskt. Jimi Blue är en sån "artist" som jag riktigt avskyr. Inte för hans "musik", även om den är otroligt kass. Utan av just den anledningen att han köpt sig en karriär. Det hade varit en sak om han hade använt sin Pappas framgång, inflytande och pengar för att han faktiskt har talang. Men musiker är han verkligen inte. Är det rätt att folk som inte förtjänar det hamnar i rampljuset och säljer guld, medans de riktiga talangerna oftast inte ens kommer fram över huvud taget. Det är orättvist, men det handlar så himla mycket om image också. Ta bara Jonas Brothers som exempel. Man behöver bara höra en låt, eller det räcker nog med att se en bild på dom för att veta hur de ska vara eller vilket land de kommer ifrån. De är amerikas sweethearts. Killarna som går i kyrkan, tror på den stora kärleken och inte har sex innan de gifter sig. en fucking svärmorsdröm. Inte så svårt för mammor i hela USA att säga ja när deras små flickor kommer hem och vill tapetsera väggarna med tre söta pojkar i mörka lockar som inte ens använder ordet damn i sina låtar. svordom. Ajabaja. Egentligen spelar det ju ingen roll om man nu gör bra musik, och just SOS är en trevlig liten visa, inget mästerverk, men den livar upp lite, texten till trots så är ju takten och melodin fartig som fan. Mysigt såhär på kvällskvisten. Kanske nattkvisten?
Jaja. Det är egentligen bara att inse. Det finns alltid mer talanger som går till spillo än som hittas. Då och då så upptäcks faktiskt de riktiga talangerna som förtjänar att leva på sin musik livet ut. Och det kommer alltid finnas de som hamnar där utan att över huvud taget förtjäna det. Det minsta, men vad ska man göra? Jonas Brothers är nog duktiga killar, no doubt about it, men jag gillar inte hela svärmorsdrömmen, men jag vet att den går hem hos sjukt många så keep it up guys helt enkelt!

Btw. Hur fan blir man bloggkändis. Det hade varit så grymt att tjäna pengar på att skriva vad man tycker. Eller vad sägs? Jag ska fan gå in för detta nu. Inte bara Tokio Hotel och mera bilder + en buzznet ska skapas och användas flitigt. Nu ska jag springa iväg och duscha.

Poppen und Knutschen
Joss :*

it takes a fool to remain sane.

Jag har nästan lagt ner bilddagboken nu. Det lockar mig inte alls. Jag loggar bara in en snabbis varje dag för att kolla mina kompisar och kommentera lite. Tanken är att jag ska jobba nu i slutspurten och faktiskt sluta leva genom bara internet. De som är mina riktiga vänner lär ju finnas kvar även om jag inte är beroende av bevakare och BDB längre. eller?
Jag ska fan börja hänga på buzznet, börja skriva musik och vara mer social med de jag faktiskt har i min närhet. Haha. Jag har bara börjat känna mig nere av allt, och jag ska inte hamna i samma hål som jag var i mars 07. Aldrig. whatever. Det finns så många jag vill snacka skit om och så många jag vill hylla. Men jag tror inte att de som läser detta pallar och jag vill inte att de som jag vill snacka skit om av någon anledning ska läsa detta heller. Jag pallar inte mer drama. Största anledningen till att jag skriver detta inlägget är för att jag tänkte kopiera in en genialisk artikel om de bästa killarna som finns här under och tvinga er att rösta de sista dagarna till cometgalan som är den 23:e. also på Fredag.
Förresten. Juni måste och kommer nog att bli bäst. Jag och Essi syster. Inte mycket slår oss, nej jag skulle vilja säga att det finns nog inget som slår oss. Jag älskar henne, så är det bara. Hon är en utav de allra bästa och jag är så jävla glad att jag hittade henne. Jag hoppas hon vet att hon är så sjukligt mycket för mig. Tack för allt syster, från seriösa till oseriösa MSN konversationer och vidare. Nijmegen + Dortmund, 10-16:e Juni 08, oh ja <'3
Men men. Läs artikeln nu och rösta!

http://www.viva.tv/Events/ArticleDetail/id/1556904 - Best band

http://www.viva.tv/Events/ArticleDetail/id/1556909 - Best liveact

http://www.viva.tv/Events/ArticleDetail/id/1556907 - Best video


An East German export hit conquers the USA


In their home village the four boys were outsiders, now they drive millions of European girls into hysteria and also record stores. Now Germany's most successful popband is trying to make it in the most difficult music market in the world. It could really work.

The night was short for Magna and Marsha. Since early in the morning the 17 year old twins are standing in front of the Rockefeller Center in Manhattan. "Twelve hours in the rain," they are screaming happily, as if they had spent all day in an amusement park. The both coloured Americans are shaking a little cause they are only wearing short tops. What they want to see are four strong boys from Loitsche next to Magdeburg. They are performing in a TV show tonight.

"T-O-K-I-O-H-O-T-E-L," Marsha screams. From excitement her handbag is falling on the floor. Make-up, eye pencil and lip gloss are rolling over the floor towards the studio. "Getting up and moving on," is told to the girls. The show is about to start, host Conan O'Brien announces the German band. "Tokio what?" an older audience member is whispering to his wife. She just raises her shoulders.

In Europe Tokio Hotel fill up the largest stadiums, now Germany's most successful popband wants to conquer the most important music market, the USA. A bold move, since most European acts don't make it on the US market. Even superstar Robbie Williams or Ronan Keating were ignored in the USA, the German Nena, Milli Vanilli, Scorpions and Rammstein made a few little successes in America. But that's about it.

The manager from Universal, worlds largest record company, of course also knows this too well. They however want to try to expand Tokio Hotel worldwide. And how it is going now, it's going well. Two weeks ago their first album in the USA "Scream" (Schrei) was released. This week it entered the Billboard Charts at number 39. Such an opening success has no German band ever had.

"The boys are awesome," tells Frank Briegmann, who runs Universal Germany. "With them we can write pop history." Nothing less as the conquering of the entire world is on his mind. If the move to America really works out, next year also Asia and South America will follow.

Tokio Hotel is at the moment the record company's biggest insurance of success. In a time where you only hear about record company's because they are making losses on record sales, this is worth gold. Originally the boys had a contract at SonyBMG. Cause the record label shorted the budget for new talent, the responsible manager let it go. Universal chief Briegmann insured himself of a band, the SonyBMG manager was fired. Foolish managing should also be punished.

The musicians between 18 and 21 years earn according to calculations around 3% from the 300 million euro year earning from Universal Germany. Since their discovery three years ago Tokio Hotel has sold more than five million records - which is good for about 30 to 40 million euro. On top of that comes a two digit million amount for fan merchandise such as sheets, shoes or doormats. No other German band sells so many articles of fan devotion.

Every eight weeks Briegmann meets up with all the other chiefs of Universal. Normally the 40 year old brings back a list with new international stars to Berlin, that will be sold in Germany. Though, in the winter of 2006 he had something amazing in his suitcase. His collegues were just as enthusiastic about Tokio Hotel as the German girls. Tokio Hotel became the first German band with a "Priority status"; meaning, every Universal country has to sell the record of the Magdeburgers and market it. "That", tells Briegmann, "was such a punch."

A punch, that especially was profitable for Universal Germany. Without doing anything or financing anything, the record company got month after month a two percent piece of the US-sales earnings sent to their bank account. That kind of thing normally only happens the other way around.

Even in countries where Universal isn't doing any marketing for Tokio Hotel, thanks to the internet fan communities are building. In Israel, teens collected last year 5000 autographs to get the band to play a concert in Tel Aviv.

Tokio Hotel opened a window that was being kept close by the industry for so long. The starting age for fans lies around nine years of age, there isn't much competition in this ago group. A financial good side effect, because most of the music is being bought by the parents. And those don't quickly go on the internet to download the songs illegally. They buy real CD's in the store, it still does exist.

After the Teen band has caused thousands of girls to faint and millions have been driven into hysteria, now it's the Americans turn. Since the beginning of May the Teen heroes are on promo tour through the USA and are giving interviews like crazy. The first time in English, to be said "we only speak school English," tells singer Bill. He tells it a little painful but event that is fallen into good place. The music magazine "Rolling Stone" praised Bill's "Extraordinary pronunciation," because it is kind of charming.

When Bill started singing the first note of the single "Ready, Set, Go!" in a New York TV studio, the twins Marshe and Magda are screaming, falling into each others' arms. Around the girls the little more older studio guests are just taking the way to load Rock sounds. Some of them are holding their hands over their ears. The twins however look with tears in their eyes, just like in love teens.

Nevertheless, Bill rocks the kind of small audience as if he were standing in front of thousands of fans. Record boss Breigmann knew how to recognise this talent, and in 2005 it was already there. Before the first CD was released the boys had to play in front of 300 Universal managers in Berlin: "That is the most unheard of audience that you can imagine, but the boys went for it like real pros."

There are two things that make the pop miracle Tokio Hotel: The lyrics and the personalities. In their songs they tell about every teen trouble like love, suicide or divorce of the parents. Just as extraordinary are the band members themselves, starting with the androgynous singer Bill with his hedgehog hair and black eye pencil around the eyes. His hair tip: "a lot of hairspray and no brushing."

Even though he looks kind of made, he is not a fabrication of the record company. At nine he already started to colour his hair. It's no wonder that Bill and his twin brother Tom (with dreadlocks) felt like "Aliens" in their 700 inhabitant village. Together with their noticeable quieter friends Georg and Gustav one of the best pop exports of the country has grown. Something that Bill from the start was convinced that would happen. He has gotten the Tokio Hotel symbol tattooed on his neck, even before the first record was sold in Germany. It was also Bill's idea to give interview from his sick bed after his vocal cord surgery in March: "It was just boring to me without anything to do."

Even during the first test performances in February the clubs of Los Angeles and New York were sold out within hours. Up to 2000 dollars were paid by fans on eBay for tickets, while the original price was $18.50 dollars. The "New York Times" made history for the boys with putting them on the cover. It even moved the old rock star with a woman's history, Tom: "I think I bought about 100 copies of the paper and brought them back home."

During a signing session at Times Square a few stores had to close because of the turn out of more than 500 girls. Magna and Marsha were also there - they camped outside for two days. The two girls discovered the boys on the internet about four months ago. To also understand the lyrics they are learning themselves German with a dictionary. "They are so cute," they are screaming after the TV performance and burst into singing "Durch den Monsun".

While their parents were driving the girls home again, record boss Briegmann and his guest are a few blocks away. To celebrate this "historical moment", he has invited a group of German TV managers to the USA. In a hotel the record company has set up a meeting to see the band. Like polite little boys the boys shake the old mans' hands and thank them for coming.

Also here they are doing splendid: "Yes, we were really tired," "We are happy about how it all went," "No, no party for us, when we are on tour we go to bed early," "Of course we can sign an autograph for your niece," one of the managers is very happy that he finally has a picture of him and the boys. "Now my ex-wife has no more chance with my son."

Then the band meeting is coming to an end; the guests are leaving again. Only thing what they have remembered this night is that the boys aren't 21 yet.

Sjukt hur folk man inte känner kan få dig att andas eller hur? Haha.

Poppen und Knutschen
Joss :*


Immer. Irgendwo was bleibt.

Kopierat från en MSN konversation med Lotta angående att Scream har landat på 13:e plats på albumlistan i USA.

Jag är verkligen inte sur på USA. Jag tycker det är själviskt av fans att vara sura på att dom är där. Jag skulle älska om jag hade sån framgång och skulle vilja att mina fans stöttade mig i det. Jag hatar inte USA. detta är bara... Bäst, och de är så värda det och jag blir helt... Jag vet inte vad jag ska säga. haha.

Also, det är klart att man blir lite less ibland eftersom att det känns som att nästan ALLT är fokuserat på USA, men det är svårt att slå där och man får sätta sig in i deras situation. Jag skulle gjort EXAKT samma sak utan att tveka. Man ska ju kunna lita på sina fans, att dom finns kvar även om man befinner sig på en annan kontinent.

Jag menar vi har ju fått ha dom aslänge och vi blir ju fortfarande uppdaterade med allt som händer runt omkring dom. Och de kommer alltid komma tillbaka hit, jag vet det. Den plattan som de släpper nu till hösten kommer ju vara på tyska, så de har ju inte direkt slutat spela tysk musik, och det betyder att de inte tänker sticka till USA och bo där föralltid och bara spela på engelska i första taget, sen skulle det inte förvåna mig om de skaffade en lägenhet där om några år, inte alls, och att det blir en jävla massa världsturnéer. Så Tokio Hotel kanske inte blir lika mycket våra som de var innan "När ingen visste om dom, det var så bra då *cutcut*". Men jag kommer vara stolt när de säljer ut i Japan och resten av Asien efter Amerika också. För mig kommer de liksom alltid att vara mina små pojkar även om de är äldre än mig. Haha.

Seriöst, folk borde sluta hacka så mycket på att de är i USA och tänka sig in i deras situation. Jag tror inte dom håller med om att det var bättre förr när ingen visste vilka de var.

Poppen und Knutschen
Joss :*


Now i'm gonna make some noice!

idag när jag gick och delade ut min reklam med musiken i öronen som vanligt så stack en fråga upp i mitt huvud. Det är faktiskt en fråga som jag ofta tänker på. Vad är grejen med Tokio Hotel? Jo, jag tänker blogga om dom igen. Jag måste, det behövs, för jag säger aldrig ens hälften av det jag vill, så då får jag skriva ner lite utav det iaf. Haha. Jag gick och log när jag kom och tänka på det, för jag vet hur jag ofta ryser och får det där löjliga leendet med hamsterkinder på läpparna av att bara höra dom ibland. Jag tror verkligen inte att jag är den enda som får det, de har ju en stor fanbas nu. Men jag tänker faktiskt generalisera lite nu och inte riktigt räkna med tjejerna på 11 år som faktiskt inte riktigt vet vad det betyder att leva för musiken än, eftersom de kanske inte har levt så mycket. Jag lekte fortfarande fattig flicka när jag var 11. Jag vet iaf att det är något speciellt som jag känner för TH som jag inte riktigt har gjort med ett annat band. Det är som att när det går bra för dom så känner jag det i mig också, och när det går dåligt så känner jag mig nere. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är och just detta gör att jag verkligen inte vill att dom ska vara en ny trend, som de nya Backstreet boys, fast de spelar instrument. Men TH skriver ju faktiskt sin egen musik och bildades inte av ett skivbolag, jag hoppas det är en tillräckligt bra anledning. Men nått som jag kom fram till är iaf att deras fans är i deras egen ålder, på ett ungefär iaf.
Jag vet att jag alltid har haft drömmar, när man är ung så har man det och jag vet även att vuxna ofta sitter och pratar om vad de ville bli när de var små. De flesta tar kanske inte sina drömmar på allvar, eller så gör de faktiskt det men det är lättare att säga att det bara var något man önskade när man var ung. Och det är där TH kommer in i bilden. De är fortfarande i den åldern då man drömmer, men skillnaden är att de lever drömmen. Jag tror att det är därför. Man kan identifiera sig så sjukligt mycket med dem. De har alla fyra olika personligheter och stilar, de säger vad de vill och gör exakt det som de drömt om. Inte konstigt att flickor blir kära till höger och vänster. Jag kom på att det måste vara så.
Jag personligen lever verkligen mitt liv genom Tokio Hotel. Det är på många sätt inte nyttigt alls, men på många fler sätt det bästa jag har. idag när jag såg en video från bamboozle, deras första spelning sen Bills operation och Bill sprang ut på scen. Jag slår vad om att jag kände hans gåshud, för det spred sig en rysning längs hela min ryggrad. Jag tror inte att detta bara beror på att jag skulle ge upp verkligen allt jag äger och har, allt jag vet och känner till för att få vara där han är, jag tror att många ungdomar kände det även fast de kanske inte vill bli just artister. Tokio Hotel kan ärligt säga att de fick leva den där srömmen, och vad de än gör när de är äldre spelar det ingen roll, för de behöver inte skämta och säga att de egentligen ville stå på scen, men det var bara en dum tanke i deras ungdom. Det var deras dröm och när någon frågade om de vill ta chansen att förverkliga den så tvekade de inte. Jag önskar att jag faktiskt hade deras mod att fråga om någon vill spela med mig, för paniken sprider sig i mig långsamt. Det är något, förutom just TH som jag tänker på varje dag. Hur ska jag klara detta? Jag ska inte bli en utav dom vuxna som sitter där i sin villa och låtsas skämta om att jag i min ungdoms dagar egentligen ville sjunga på en stor scen. Det är min största rädsla av alla. Det skrämmer mig mer än döden. Men jag ser min dröm framför mig i Tokio Hotel. det är inte många som kan få den känslan tror jag. Jag hoppas att det jag känner när jag ser eller hör något om dom finns i något annat för alla, för även om det inte är särskilt klädsamt borde alla få uppleva hamsterkindsleendet.

Poppen und Knutschen
Joss :*

RSS 2.0