Cometgalan und alles anders.
Georg grät ochTom kastade runt alla cometer. Galan var helt sjuk. Det var som att allt kretsade kring dom och alla andra bara var bifigurer. Som att de var nationens stolthet och alla var där för att hylla dom. Sjukt.
Super comet 2008
it takes a fool to remain sane.
Jag ska fan börja hänga på buzznet, börja skriva musik och vara mer social med de jag faktiskt har i min närhet. Haha. Jag har bara börjat känna mig nere av allt, och jag ska inte hamna i samma hål som jag var i mars 07. Aldrig. whatever. Det finns så många jag vill snacka skit om och så många jag vill hylla. Men jag tror inte att de som läser detta pallar och jag vill inte att de som jag vill snacka skit om av någon anledning ska läsa detta heller. Jag pallar inte mer drama. Största anledningen till att jag skriver detta inlägget är för att jag tänkte kopiera in en genialisk artikel om de bästa killarna som finns här under och tvinga er att rösta de sista dagarna till cometgalan som är den 23:e. also på Fredag.
Förresten. Juni måste och kommer nog att bli bäst. Jag och Essi syster. Inte mycket slår oss, nej jag skulle vilja säga att det finns nog inget som slår oss. Jag älskar henne, så är det bara. Hon är en utav de allra bästa och jag är så jävla glad att jag hittade henne. Jag hoppas hon vet att hon är så sjukligt mycket för mig. Tack för allt syster, från seriösa till oseriösa MSN konversationer och vidare. Nijmegen + Dortmund, 10-16:e Juni 08, oh ja <'3
Men men. Läs artikeln nu och rösta!
http://www.viva.tv/Events/ArticleDetail/id/1556904 - Best band
http://www.viva.tv/Events/ArticleDetail/id/1556909 - Best liveact
http://www.viva.tv/Events/ArticleDetail/id/1556907 - Best video
An East German export hit conquers the USA
In their home village the four boys were outsiders, now they drive millions of European girls into hysteria and also record stores. Now Germany's most successful popband is trying to make it in the most difficult music market in the world. It could really work.
The night was short for Magna and Marsha. Since early in the morning the 17 year old twins are standing in front of the Rockefeller Center in Manhattan. "Twelve hours in the rain," they are screaming happily, as if they had spent all day in an amusement park. The both coloured Americans are shaking a little cause they are only wearing short tops. What they want to see are four strong boys from Loitsche next to Magdeburg. They are performing in a TV show tonight.
"T-O-K-I-O-H-O-T-E-L," Marsha screams. From excitement her handbag is falling on the floor. Make-up, eye pencil and lip gloss are rolling over the floor towards the studio. "Getting up and moving on," is told to the girls. The show is about to start, host Conan O'Brien announces the German band. "Tokio what?" an older audience member is whispering to his wife. She just raises her shoulders.
In Europe Tokio Hotel fill up the largest stadiums, now Germany's most successful popband wants to conquer the most important music market, the USA. A bold move, since most European acts don't make it on the US market. Even superstar Robbie Williams or Ronan Keating were ignored in the USA, the German Nena, Milli Vanilli, Scorpions and Rammstein made a few little successes in America. But that's about it.
The manager from Universal, worlds largest record company, of course also knows this too well. They however want to try to expand Tokio Hotel worldwide. And how it is going now, it's going well. Two weeks ago their first album in the USA "Scream" (Schrei) was released. This week it entered the Billboard Charts at number 39. Such an opening success has no German band ever had.
"The boys are awesome," tells Frank Briegmann, who runs Universal Germany. "With them we can write pop history." Nothing less as the conquering of the entire world is on his mind. If the move to America really works out, next year also Asia and South America will follow.
Tokio Hotel is at the moment the record company's biggest insurance of success. In a time where you only hear about record company's because they are making losses on record sales, this is worth gold. Originally the boys had a contract at SonyBMG. Cause the record label shorted the budget for new talent, the responsible manager let it go. Universal chief Briegmann insured himself of a band, the SonyBMG manager was fired. Foolish managing should also be punished.
The musicians between 18 and 21 years earn according to calculations around 3% from the 300 million euro year earning from Universal Germany. Since their discovery three years ago Tokio Hotel has sold more than five million records - which is good for about 30 to 40 million euro. On top of that comes a two digit million amount for fan merchandise such as sheets, shoes or doormats. No other German band sells so many articles of fan devotion.
Every eight weeks Briegmann meets up with all the other chiefs of Universal. Normally the 40 year old brings back a list with new international stars to Berlin, that will be sold in Germany. Though, in the winter of 2006 he had something amazing in his suitcase. His collegues were just as enthusiastic about Tokio Hotel as the German girls. Tokio Hotel became the first German band with a "Priority status"; meaning, every Universal country has to sell the record of the Magdeburgers and market it. "That", tells Briegmann, "was such a punch."
A punch, that especially was profitable for Universal Germany. Without doing anything or financing anything, the record company got month after month a two percent piece of the US-sales earnings sent to their bank account. That kind of thing normally only happens the other way around.
Even in countries where Universal isn't doing any marketing for Tokio Hotel, thanks to the internet fan communities are building. In Israel, teens collected last year 5000 autographs to get the band to play a concert in Tel Aviv.
Tokio Hotel opened a window that was being kept close by the industry for so long. The starting age for fans lies around nine years of age, there isn't much competition in this ago group. A financial good side effect, because most of the music is being bought by the parents. And those don't quickly go on the internet to download the songs illegally. They buy real CD's in the store, it still does exist.
After the Teen band has caused thousands of girls to faint and millions have been driven into hysteria, now it's the Americans turn. Since the beginning of May the Teen heroes are on promo tour through the USA and are giving interviews like crazy. The first time in English, to be said "we only speak school English," tells singer Bill. He tells it a little painful but event that is fallen into good place. The music magazine "Rolling Stone" praised Bill's "Extraordinary pronunciation," because it is kind of charming.
When Bill started singing the first note of the single "Ready, Set, Go!" in a New York TV studio, the twins Marshe and Magda are screaming, falling into each others' arms. Around the girls the little more older studio guests are just taking the way to load Rock sounds. Some of them are holding their hands over their ears. The twins however look with tears in their eyes, just like in love teens.
Nevertheless, Bill rocks the kind of small audience as if he were standing in front of thousands of fans. Record boss Breigmann knew how to recognise this talent, and in 2005 it was already there. Before the first CD was released the boys had to play in front of 300 Universal managers in Berlin: "That is the most unheard of audience that you can imagine, but the boys went for it like real pros."
There are two things that make the pop miracle Tokio Hotel: The lyrics and the personalities. In their songs they tell about every teen trouble like love, suicide or divorce of the parents. Just as extraordinary are the band members themselves, starting with the androgynous singer Bill with his hedgehog hair and black eye pencil around the eyes. His hair tip: "a lot of hairspray and no brushing."
Even though he looks kind of made, he is not a fabrication of the record company. At nine he already started to colour his hair. It's no wonder that Bill and his twin brother Tom (with dreadlocks) felt like "Aliens" in their 700 inhabitant village. Together with their noticeable quieter friends Georg and Gustav one of the best pop exports of the country has grown. Something that Bill from the start was convinced that would happen. He has gotten the Tokio Hotel symbol tattooed on his neck, even before the first record was sold in Germany. It was also Bill's idea to give interview from his sick bed after his vocal cord surgery in March: "It was just boring to me without anything to do."
Even during the first test performances in February the clubs of Los Angeles and New York were sold out within hours. Up to 2000 dollars were paid by fans on eBay for tickets, while the original price was $18.50 dollars. The "New York Times" made history for the boys with putting them on the cover. It even moved the old rock star with a woman's history, Tom: "I think I bought about 100 copies of the paper and brought them back home."
During a signing session at Times Square a few stores had to close because of the turn out of more than 500 girls. Magna and Marsha were also there - they camped outside for two days. The two girls discovered the boys on the internet about four months ago. To also understand the lyrics they are learning themselves German with a dictionary. "They are so cute," they are screaming after the TV performance and burst into singing "Durch den Monsun".
While their parents were driving the girls home again, record boss Briegmann and his guest are a few blocks away. To celebrate this "historical moment", he has invited a group of German TV managers to the USA. In a hotel the record company has set up a meeting to see the band. Like polite little boys the boys shake the old mans' hands and thank them for coming.
Also here they are doing splendid: "Yes, we were really tired," "We are happy about how it all went," "No, no party for us, when we are on tour we go to bed early," "Of course we can sign an autograph for your niece," one of the managers is very happy that he finally has a picture of him and the boys. "Now my ex-wife has no more chance with my son."
Then the band meeting is coming to an end; the guests are leaving again. Only thing what they have remembered this night is that the boys aren't 21 yet.
Sjukt hur folk man inte känner kan få dig att andas eller hur? Haha.
Poppen und Knutschen
Joss :*
Immer. Irgendwo was bleibt.
Kopierat från en MSN konversation med Lotta angående att Scream har landat på 13:e plats på albumlistan i USA.
Jag är verkligen inte sur på USA. Jag tycker det är själviskt av fans att vara sura på att dom är där. Jag skulle älska om jag hade sån framgång och skulle vilja att mina fans stöttade mig i det. Jag hatar inte USA. detta är bara... Bäst, och de är så värda det och jag blir helt... Jag vet inte vad jag ska säga. haha.
Also, det är klart att man blir lite less ibland eftersom att det känns som att nästan ALLT är fokuserat på USA, men det är svårt att slå där och man får sätta sig in i deras situation. Jag skulle gjort EXAKT samma sak utan att tveka. Man ska ju kunna lita på sina fans, att dom finns kvar även om man befinner sig på en annan kontinent.
Jag menar vi har ju fått ha dom aslänge och vi blir ju fortfarande uppdaterade med allt som händer runt omkring dom. Och de kommer alltid komma tillbaka hit, jag vet det. Den plattan som de släpper nu till hösten kommer ju vara på tyska, så de har ju inte direkt slutat spela tysk musik, och det betyder att de inte tänker sticka till USA och bo där föralltid och bara spela på engelska i första taget, sen skulle det inte förvåna mig om de skaffade en lägenhet där om några år, inte alls, och att det blir en jävla massa världsturnéer. Så Tokio Hotel kanske inte blir lika mycket våra som de var innan "När ingen visste om dom, det var så bra då *cutcut*". Men jag kommer vara stolt när de säljer ut i Japan och resten av Asien efter Amerika också. För mig kommer de liksom alltid att vara mina små pojkar även om de är äldre än mig. Haha.
Seriöst, folk borde sluta hacka så mycket på att de är i USA och tänka sig in i deras situation. Jag tror inte dom håller med om att det var bättre förr när ingen visste vilka de var.
Poppen und Knutschen
Joss :*
Now i'm gonna make some noice!
Jag vet att jag alltid har haft drömmar, när man är ung så har man det och jag vet även att vuxna ofta sitter och pratar om vad de ville bli när de var små. De flesta tar kanske inte sina drömmar på allvar, eller så gör de faktiskt det men det är lättare att säga att det bara var något man önskade när man var ung. Och det är där TH kommer in i bilden. De är fortfarande i den åldern då man drömmer, men skillnaden är att de lever drömmen. Jag tror att det är därför. Man kan identifiera sig så sjukligt mycket med dem. De har alla fyra olika personligheter och stilar, de säger vad de vill och gör exakt det som de drömt om. Inte konstigt att flickor blir kära till höger och vänster. Jag kom på att det måste vara så.
Jag personligen lever verkligen mitt liv genom Tokio Hotel. Det är på många sätt inte nyttigt alls, men på många fler sätt det bästa jag har. idag när jag såg en video från bamboozle, deras första spelning sen Bills operation och Bill sprang ut på scen. Jag slår vad om att jag kände hans gåshud, för det spred sig en rysning längs hela min ryggrad. Jag tror inte att detta bara beror på att jag skulle ge upp verkligen allt jag äger och har, allt jag vet och känner till för att få vara där han är, jag tror att många ungdomar kände det även fast de kanske inte vill bli just artister. Tokio Hotel kan ärligt säga att de fick leva den där srömmen, och vad de än gör när de är äldre spelar det ingen roll, för de behöver inte skämta och säga att de egentligen ville stå på scen, men det var bara en dum tanke i deras ungdom. Det var deras dröm och när någon frågade om de vill ta chansen att förverkliga den så tvekade de inte. Jag önskar att jag faktiskt hade deras mod att fråga om någon vill spela med mig, för paniken sprider sig i mig långsamt. Det är något, förutom just TH som jag tänker på varje dag. Hur ska jag klara detta? Jag ska inte bli en utav dom vuxna som sitter där i sin villa och låtsas skämta om att jag i min ungdoms dagar egentligen ville sjunga på en stor scen. Det är min största rädsla av alla. Det skrämmer mig mer än döden. Men jag ser min dröm framför mig i Tokio Hotel. det är inte många som kan få den känslan tror jag. Jag hoppas att det jag känner när jag ser eller hör något om dom finns i något annat för alla, för även om det inte är särskilt klädsamt borde alla få uppleva hamsterkindsleendet.
Poppen und Knutschen
Joss :*
Wir Sterben niemals aus.
Dessutom snackade de om att världen behöver någon som kommer och "frälsar" oss, så som Nirvana eller kanske Beatles? Någon som får de flesta att tänka "Hmm.. Det kanske är så att jag ska hjälpa till med världens problem". Jag har inte tänkt på det förut. Tror ni att musiken skulle kunna fixa allt? Om det kom ett band som fick folk att lyssna, ett band som sjöng om miljö, politik, förtryck, folks rättigheter. Skulle folk lyssna? Skulle allt förändras mycket fortare? Det är det folk som Al Gore har försökt med genom galor som t.ex live earth. Jag tror inte att just det gjorde jättemycket skillnad. Jag tror att det soundet, eller de texterna som krävs för att få alla oss att lyssna, för ja, det är vi "ungdomar" som har den största makten. Vi kan ta de vuxna om vi vill. Det är därför alla bolag jagar en yngre publik. Sviker vi finns det inte mycket kvar. Vi ska känna oss viktiga, för det är vi, som fan. Men jag tror att det som krävs för att lägga en hel värld vid sina fötter som Elvis, Beatles och The Rolling Stones gjorde inte har kommit än. Kanske kommer det hittas när det är försent. Tyvärr så ändras modet inom allt för snabbt. Även inom musiken. Dessutom finns det så himla många band och genrér nu så att det är svårt att bli så stor, på riktigt, så att alla säger "Jaha!" när man nämner ett band. Väldigt få lyckas. Säg ett band eller artist som blivit lika stor som Elvis eller Beatles? Nej. För mycket kanaler och stilar. Men det är klart att det inte är dåligt. Folk har nu möjligheten att lyssna på the voice om de gillar r n' b eller P3 om de gillar mer alternativ musik. Förr fanns det bara ett utav allt, det var lättare att veta vilka alla var då. Så om du lyckas bli en legend under 2000-talet så är det mer spektakulärt än en legend under 60-talet. Även om många coola kritiker och folk som "kan något om musik" inte kommer erkänna det. Jag undrar om Elvis ens skulle bli signad idag. Tänk det?
Dessutom blir de flesta band som är legender idag hatade under sin tid. Sånna där band som alla har en åsikt om. Antingen hatar du det eller älskar det. Sånna band som provocerar bara genom att synas, de som inte ens behöver spela för att folk ska snacka, sånna band kommer att klara sig. Dessutom bland oss otroligt viktiga ungdomar finns det en grupp som är viktigast av alla. Tjejerna. Tjejerna är så sjukligt lättmanipluerade så det är löjligt. Alla legender hade skrikande tjejer som deras största fans, men när de är försvunna är det mest killar som lyssnar på dom. Haha. Tänk bara. Om tjugo år så är det Tokio Hotel som de coola, tatuerade snubbarna sitter och hyllar i sina coola stolar med sin flashiga studio i bakgrunden. Den dokumentären ska iaf jag se. Och då kan jag ärligt säga att jag var med från början. Jag såg dom växa från inget, till legender. Jag bryr mig inte om att ni inte tror mig, för jag bara känner det på mig. En gammal kompis till mig sa en gång i telefonen att hon trodde de skulle bli världskända. Att de skulle bli ihågkommna. När hon som icke fan sa det, började jag tro på det för första gången. Njut av dom medans de är flickidoler, om några år kommer de coola killarna och tar de ifrån oss tjejer! Så dreggla på. Jag vill ha sex med en kändis, men det är okej.
"irgendwas bleibt, ein bisschen von mir ich bin mir ganz sicher es bleibt fast von dir, für immer."
Poppen und Knutschen
Joss :*
meine Welt bricht grad' zusammen.
Nej men om man ska tro på vädret ska det bli lite bättre mot slutet av veckan och jag åker ju på Tisdag så jag hoppas att våren säger tittut igen tills dess. Vi kan väl iaf få tio plusgrader eller nått?
imorgon ska jag vara med Karin och låna sovsäck + liggunderlag. Jag vill inte ens tänka på det om jag ska vara ärlig. Haha. Jag försöker att tänka det som att hovet inte finns längre för jag inbillar mig att jag inte kommer bli lika besviken om det blir inställt då. Men jag vet att jag kommer gå sönder lite smått om det nu händer. Kajsa sa att hon känner på sig att det skulle bli av. Jag hoppas det. Jag hoppas Bill blir frisk till den 28:e mars. Heja heja!
Vi planerar för övrigt Paris som fan just nu. Jag vill verkligen att det ska bli av. Haha. Dessutom kollade jag på Parc des Princes hemsida idag. Bruce Springsteen ska spela där också. Tokio hotel, min hjältar delar arena med min Pappas hjälte. Jag tyckte det kändes komiskt bara, att de ska stå på samma scen. Det är verkligen skillnad på erfarenhet. jag är stolt och detta gör bara att jag vill gå ännu mera! Dessutom finns det en chans att My och Lottie också ska dit. Mums! Vi ska piska folk med våra hår om de försöker mucka. Kapoow!
På Onsdag ska jag till Lotta och jag måste fixa en present. Haha. Kanske får ta och åka in till stan med Julia imorgon ändå. Jag vill ju inte att min vän inte ska känna sig uppskattad vafan! Jag gillar Lotta hon är bra. Väldigt.
Dessutom la hon upp en bild på min drömjacka. Synd att den kostar 1900. Palla. det är verkligen en som är aslik den Bill hade på goldene kamera galan! Och folk som känner mig vet hur mycket jag tjatade om den jävla jackan! Langa hit den! eller 1900 spänn. Bitte? Naja. Jag borde intsallera min webcam och gå loss på stickam, men det blir ju aldrig av. palla. Nu ska jag prata med folk på MSN och sluta skriva.
10 (i hope)
Poppen und Knutschen
Joss :*
Där är jackan! *peka på Bill*
Ich glaub' an dich.
Om Stockholm nu skulle bli inställt så verkar det iallafall som att jag bar en plan B om ni fattar?
Parc des Princes ser ut att bli av för min del och jag är så sjukligt glad. Seriöst, den arenan! Att få chansen att uppleva det med bandet och några av mina bästa vänner blir underbart! Bästa midsommaren hitills. Lätt! Bättre än grundsund. Kill me please ungefär. Men att få vara i Paris och på TH konsert, utan föräldrar. Mumma!
Nu sitter vi här och äter simmifreddo (hur fan det stavas. Men man säger det så. haha) Och har satt på en morden i midsomer DVD. Min familj är väldigt mysig ibland. och jag hoppas det slutar snöa och allt går bra nu för annars så går allt i lås som skulle kunna gå i lås för min del. Men ja.
11 (i hope)
Poppen und Knutschen
Joss :*
it's killing me.
Jag tycker mest synd om Bill, och nej jag tror inte att det är så att han arbetar för hårt, är utbränd, aldrig blev frisk från förra gången, borde sluta ge så mycket intervjuer, ställa in turnén blablabla. Att de ställer in konserter nu visar på att de gör något åt det om någon av dem är sjuk eller inte kan vara med av någon anledning. Jag tror att de hade sagt att de inte orkar, låst in sig i studion och inte turnérat sen i sommar om det var vad de ville. Men ni som nu är Tokio Hotel fans borde ju kanske ha läst i alla miljarder intervjuer som de gör att om de inte står på scen, får bli fotade eller intervjuade så saknar de det. Om de en dag känner att nej, nu orkar jag inte ett tag, så tror jag att de kommer säga det ärligt till oss fans, för jag vill tro att de kan vara ärliga mot oss, och nej, detta är inte samma sak som att deras flickvänner tydligen inte skulle bli trackade av fansen, för det är bara naivt av dem att tro det.
Så jag hejar på Bill även fast jag misstänker att han nog mår sjukt dåligt just nu, och nu snackar vi inte bara i halsen. Jag hade kastat saker omkring mig, gråtit och skrikit om jag var i hans situation. Eller nej, kanske inte. Bara gråtit lite, sen hade jag druckit té (fast jag hatar det), haft på mig en halsduk och knarkat tabletter (som jag inte kan svälja, men hoppas bill kan. hoho). Hellre en hamsterbill än ingen Bill! Iof tror jag inte att detta är lika allvarligt som förra gången han tog antibiotika. Men ja, han tar nog hand om sig själv och de andra gör nog allt de kan för att göra honom bra igen. Jag tror defenitivt att han är tillbaka snart. Heja heja!
Förresten! Ni som har läst mina FF's kan jag nu berätta för att det kommer komma en spin off på min julkalender. Also vad hände Bill och Jessika efter jul? Hon är ju tvungen att åka tillbaka till Sverige och han är tvungen att börja turnera runt världen igen. Plus alla rykten efter vad som hände på scen på julafton. ojoj. Hur ska det gå? Naja. Vill ni veta mera så stay tuned. idag orkade jag nämligen inte skriva första delen för att jag har ont i huvudet, halsen och jag satt med mitt historia arbete. Som förövrigt nu är klart. Ja, jag är glad. Känns sjukt bra att ha det gjort! Fattar inte att jag gjorde det i tid också. Hoho.
btw. BDB och vädret kan ta sig. Jag följer seriöst vädret på TV som en galning! Vad är detta för shit?! Also. Jag kan bara tänka på kön och also om det inte blir bättre så får inte jag åka upp föränn samma dag. Palla. Seriöst. Så snälla vädret, för min skull! Bara denna gången?
Och BDB's nya layout då. Fuck that </3
Vill åka till Frankrike också. Till Parc de Princes (tror det stavas så. hoho). Men jag vet inte hur det blir med det.
Det är för övrigt den sista konserten med TH i Frankrike under 2008. woosh liksom. Vad är detta? Men om jag ska vara ärlig så tror jag att vi får njuta av våren och sommaren med TH för min gissning är att resten av 2008 kommer att gå till Amerika och Asien. Men jag är glad för deras skull, även om jag kommer sakna dem.
Jo. Det skulle inte förvåna mig om nästa stora turné blir en världsturné. Det skrämmer mig, men jag är stolt hönsmamma som inte tror att mina pojkar är utbrända. Vi är förstorar nog upp saker mer än vi borde när det gäller sånt här. Bill som är är sångare till yrket ska inte sjunga så fort han känner en liten skada på halsen. Det är det som suger. Så som sagt. Gogogo!
17
Poppen und Knutschen
Joss :*
irgendwann schaun' wir auf jetzt zurück.
Jaja. Vi hittade den tillslut. Den var på tre våningar. Stoffer hittade Toten Hosen och Tokio Hotel stog på samma bokstav därför hittade jag dom lätt. När jag såg att skivan kostade 150 spänn tänkte jag inte köpa den så jag ställde ifrån mig den och gick efter Stoffer till kassan. 150 spänn är mycket för något jag hatar, som jag ska spika upp på väggen dessutom. Men när jag stog där samtidigt som Stoffer betalade så var det något som sa åt mig att vara spontan så jag sprang tillbaka, tog tag i skivan, sprang till kassan och langade snabbt fram den så att jag inte lunde ångra mig igen. Vi gick ut ur affären. Jag var typ sur för att jag lagt 150 spänn av mina pengar på skivan. Sen hittade vi en affär där det var en bild på TH på dörren och under den stog det "Hausverbot!" för er som inte kan tyska så betyder det rakt av husförbjudna. Also, man fick inte ha TH inne i affären. Meeeeen vi skrattade och gick in ändå. Haha. Jag hade den ju bara i påsen eller hur? Min tysk's mamma bakade mig en kaka, Lukas gav mig en månsten och petade mig i håret (haha). Jag är tvungen att ha med honom. ingen Tysklandsresa utan Lukas also. Meeen om ni vill höra mer om honom säg till så tar vi det i nästa inlägg. haha. Jaa. Fram till den 17:e kommer det nog vara mycket Tysklandsminnen för mig. Två år. Det går så sjuuukt fort! Dessutom är det snart dags. Det som jag har väntat på i lite mindre än två år. tre veckor exakt idag. Eller om tre veckor exakt är allt över nu. Men jag kommer älska det.
På tal om det så ska jag nu ge en liten shoutout till mina vänner! Also jag älskar er verkligen allihopa! Först dom som inte är lagda åt samma håll som mig. De som inte följer religionen Tokio Hotelism. Det är okej och jag beundrar er lite varje dag för att ni fortfarande stannar kvar ock skrattar med mig, lyssnar och faktiskt frågar. Jag vet att jag är jobbig och jag borde lära mig sluta kanske för jag är ju som sagt 17 nu (snart iaf) och det kanske inte är så vanligt att vara så besatt av något. Men dom gör mig glada. Bara så ni vet. Men ni är underbara från topp till tå och jag kan prata med er. Imorgon blir det fetaste myset här och det känns bäst att få dela min födelsedag med er! Ni förtjänar så sjukt mycket, och antagligen lite mindre Tokio Hotel tjat. Men jag vet att ni som de flesta andra har lärt er den ädla konsten att stänga mig ute. Puss! :*
Sen är det alla vänner och systrar som faktisk följer min religion! Att bara få ur sig allt med eran hjälp är bäst! Många tror nog att allt som vi kan få fram är snack om Georgs frilla, Bills kläder eller senaste intervjun. Men jag kan säga att det är djupare än så. Nästan alltid. Men att kunna dra paralleler till TH utan att behöva tänka att detta blir nog jobbigt är rätt skönt ibland. De flesta tror nog att jag inte kan ha mer att säga om dom så mycket som jag snackar men jag kan säga att ca 50% av allt förblir osagt för ointresserade. Och det är nog bra. därför har jag systrarna. ingen kramas så bra som ni btw. Haha. Vi gråter alltid som fan när vi skiljs åt, men då drar jag alltid på 1000 meere. För det är också det att även om vi inte är brevid varandra så är det något som binder oss samman så vi vet att det kommer en nästa gång.
idag har varit en dag med mycket känslor och gammla minnen. Idag har jag delat dom med två utav mina bästa vänner i hela världen (jag tror ni vet vilka ni är). Tiden flyger verkligen fram och det känns bra att ha vänner vid sin sida som hjälper mig att flyga i rätt riktning. Ni förtjänar så sjukt mycket. Mitt hjärta slår inte bara för Tokio Hotel. Jag älskar er.
22
Poppen und Knutschen
Joss :*
Så sjukt söt! Can't wait!
Mellansnacket :*
Bill sammelt Georgs Kuscheltiere 11.3. Dijon - MyVideo
Die Zeit leuft.
Men mer än så visste jag inte om dom. Jag kan tillägga att jag tyckte det var Tom som såg ut som en tjej när jag såg den planschen. Haha.
Tokio Hotel skulle iaf komma och spela i Herford till sommaren, den "stora" staden som Hiddenhausen låg utanför. Den 7:e Juli 2006. Dagen innan denna konserten såg jag bandet spela live i Gelsenkirchen för första gången. Men den kvällen, 12:e mars såg jag dom för första gången röra sig på TV:n. Haha. Detta är ingen fantastisk saga om att jag blev kär vid första ögonkastet. Haha. Nej. Det första jag tänkte? "Fan vad sångaren har slät hud! Han kan väl fan inte ha foundation på armarna!" haha. Det första jag fick höra? "Du är lik sångaren!" och det var så det fortsatte i resten av veckan. Jag kan säga att jag hatade allt som hade med Bill Kaulitz och Tokio Hotel att göra för det var allt jag fick höra. Jag visste inte ens vad det var för band!
Så. På min födelsedag så köpte jag skivan, bara på skämt. Min kompis som hade varit på samma resa året innan hade sagt åt mig att göra spontana saker, detta var spontant, för jag visste att även om dom självklart sög hårt så skulle det alltid påminna mig om denna resan. Självklart så predikade jag högt om hur jag skulle spika upp skivan på väggen och aldrig lyssna på detta kassa band. Haha.
Det hände mycket saker på den resan. Saker som gjorde att min resa hem var hemsk, det värsta med allt, men nu gör den att jag kommer minnas allt mycket mer efter som jag har kommit över allt. Men då. Fyfan.
Jag hade iaf inget att göra och tänkte att en gång kan väl inte skada? Jag ska lyssna på skivan en gång så jag kan få det bekräftat. Detta band suger verkligen.
Jag bytte inte skiva under resten av resan.
Tokio Hotel har verkligen blivit stora i Sverige. Jag har sett dom växa från verkligen bara stora i Tyskland till att killen idag på pressbyrån tar upp TH specialen på, ja, svenska och säger "Kolla här! Detta är en kille! Jag var typ kär i honom innan!" Haha. Jag känner mig som en hönsmamma trots att killarna är äldre än mig, så är det bara.
Jag och Johanna brukade ofta prata om hur en konsert med TH skulle vara i Sverige, men vi trodde nog aldrig att det skulle kunna hända, för så stora skulle dom aldrig bli. Nej. Men jag unnar dom verkligen all framgång dom har fått, för oavsett vad du tycker om musiken så är dom ändå ett riktigt band som har kämpat. De började göra det tidigt och lyckades tidigt. Så är det. Från lilla Magdeburg till USA. Ni skulle inte säga nej till en sån framgångssaga. Det finns det ingen som skulle, även om det finns vissa coola kids som säger att dom aldrig skulle vilja var TH. Jag vet att ni ljuger. Ni coola esteter som säger att det visst är fräckt att leva på snabbnudlar och bara bli uppskattade av hippa kulturmänniskor i basker. Ni skulle byta om ni fick chansen.
Så sjukt många ser upp till fyra ungdomar från en liten håla i Tyskland. Grattis killar. Ni är förebilder, folk lyssnar på vad Tokio Hotel säger. De får respekt av de högsta cheferna inom musikbranschen. Så ni "coola" artister där ute kan ju börja tänka efter lite. Räkna bort vad ni ser och hör och tänk vad vad dom faktiskt har gjort. Inte på genré eller image. Det roligaste är att ni aldrig kommer säga det, men jag vet att jag har rätt. Ni sitter där och tänker det just nu. Om ni nu läser en emoflickas blogg. Kanske inte tillräckligt coolt?
idag är det ett "heligt" nummer i nedräkningen. 22. Anledningen? Det kan låta konstigt men det var det första nummret jag hittade efter att vi kom hem från TH påsken förra året. Då räknade jag ner till Bremen. Jag kommer ihåg att efter det så gick allt sjukt fort, det kändes som att det bara var en eller två dagar emellan. Nu känns den tredje april så nära att jag kan ta på det.
Men nu har det gått två år sen allt började för mig. Två år. Jag trodde inte det. Aldrig.
Die Zeit leuft
22
ich brech das licht.
Jag skrev ungefär tre rader på en fråga och två på två andra, sjukt dåligt. Men iof så har gympa alltid varit mitt sämsta ämne så vad ska man göra när jag dessutom inte hade pluggat? Mamma och Pappa visste om det och Stockholmsresan har de inte sagt något om, så det ser ut att lösa sig, jag får göra ett omprov helt enkelt!
Fick även frågan av killarna idag hur jag står ut med all skit som de säger om TH. Haha. Jag är van antar jag? Som TH fan får man ta en del skit, men det är okej faktiskt. Man måste kunna skämta om dem och eftersom jag snackar så mycket så får jag ta smällarna helt enkelt. Dagens ämne: Är Bill transa eller inte? Kanske smygtransa?
Kajsa försvarade mig mycket nobelt där ett tag. Jag uppskattar det :*
Jag skickade min motivering igår btw. Eller jag tror att jag gjorde det haha. Det kom inte upp något som typ "Grattis! Din motivering är nu skickad blabla" utan det var bara helt rosa på skärmen. Jag vet att det har kommit upp saker för folk så jag är lite skraj. Men jag testade att logga in och tävla igen och då kunde man inte svara på frågorna så jag gissar att jag har använt mitt konto och den är iväg skickad, men för att vara säker så ska jag testa att mejla dem. Synd att OKEJ är riktigt dåliga på att svara på mejl bara.
Nu vet jag inte riktigt vad jag vill ha sagt mer.
Postar en video från konserten igår och några bilder. Det har pågått vilda disskutioner om Bills kläder idag på bilddagboken vill jag lova. Vi är väl inte trollbundna av myskläderna som han sportade under den akustiska delen. Haha. Såg ut som han satt på sen i ja, mysbrallor och tjocktröja + att han inte bytte kläder alls från konserten i måndags vad jag kunde se. Inte så fräscht med samma T-shirts två dagar i rad killen. Men det jag bjuder på idag är liveversionen av Geh. Tycker den är sjukt mysig, det ända som stör mig är att dom har koreograferat Tom och Georg. Ni kan kolla hur de slår av ackorden härligt rockposigt i refrängen. Det känns koregraferat även om det kanske inte är det. Men ja, jag gillar iaf denna versionen väldigt mycket. Ser fram emot den i Stockholm!
29
Knutschen und Poppen
Joss :*
Haha. Also denna bilden. Carolas fläkt på max 8D
Jag älskar Gustavs tatuering. Hoppas att snubben skaffar sleeves. Gustav Schäfer jag vill ha dig :*
Are you ready?
idag var jag på grafitti redaktionen för att prata om det jag ska skriva för dem om konserten och köandet. Ja allt sånt. Det ska faktiskt bli kul som attans att få göra det, jag ska få ett helt uppslag. Mums!
Jag vet inte hur många jag känner det är som läser min blogg men egentligen så vill jag skriva en massa skit här. Folk blir aldrig nöjda och det gör mig förbannad. Dessutom är många ganska korkade och inte tänker så mycket. Känns det som iaf. Mer än så tänker jag inte säga när det gäller detta ämne. Ni får tolka det hur ni vill.
Kollade på videos från konserten igår. Hoho. Tro mig när jag säger att jag är taggad. Also jag ger fan i vilket språk, för dom kommer hit och. tjaa. Jag vet inte, det känns bra och jag vill verkligen krama staketet, det känns som att det borde vara min tur nu på nått sätt. Det kan låta kaxigt, men detta är min chans. Jag har varit på tre konserter och aldrig hamnat inom det första staketet, det är nu det ska ändras. Jag vill krama det där jävla stålet och om jag får tag i det släpper jag fan inte. Nej.
Nu ska jag nog skriva lite mer motiveringar. Haha. Kan inte bestämma mig.
Dessutom så har vi prov imorgon. Teori i jympa. Pratade just med pappa. Han säger att jag ska gå dit och skriva iaf. Är seriöst rädd att sthlm ryker nu. Men dom kan inte ta det nu. Nu ska jag ju skriva för GP och allt. Nej. Dm får komma på ett annat straff. Skitkul att min lärare hatar mig för att jag är "svart", det lär ju öka min chanser.
Gossip girl och Garden state ikväll. Se det!
Jaja. Ni får några videos från igår. Haha. Bill har snott Carolas fläkt (igen), men denna gången är den fan inställd på max. Fångad av en stormvind har fått en helt ny innebörd. haha.
"Are you ready? Are you ready? Ready, set, go!"
"Reden means to talk in English.
But in this song it means something quite different.
Let's talk a little bit."
Lägg även märke till den charmiga filmen på skärmarna. hoho.
30
Poppen und Knutschen.
Joss :*
egal wohin?
Förresten har jag inte skickat min motivering än. Det känns som att när man gjort det kan man ju inte ta tillbaka något. Dessutom är det roligt att se hur reserverad man blir mot alla. Vi som alltid håller ihop känner nog det där "nu är det krig, starkast vinner" grejen, jag gör det också. Jag låter bara mina kompisar och familjen läsa vad jag har skrivit, ingen annan, för man vill ju inte att nån ska läsa den, omedvetet få inspiration från den och sen skriva en liknande. Nej, nu är det varje man för sig i detta fallet och jag klandrar ingen.
Jo. en sista grej. idol är i Göteborg 12-13 april. Jag vet inte om jag ska söka med ny jury och allt. Vad sägs? Ska jag göra det?
Haha. Det blir inte 12:e iaf. Då ska jag på Håkan Hellström. Det känns konstigt att fokusera på en annan konsert. Har inte ens pallat lyssna på den nya singeln. Det är konstigt hur ointresserad jag har blivit av andra band. Haha. Men för mig kommer Håkan Hellström alltid bära en krona, även om han inte längre bär kungakronan kommer han alltid vara nått speciellt.
Dom sa till mig; far inte till Stockholm
du blir aldrig mer den samma,
in my opinion, om du gör det
kom aldrig tillbaka. För ett par bruna
ögon for jag, men Stockholm blir
aldrig min stad.
Setlistan för 1000 hotels tour.
- Break away
- Final day
- 1000 Oceans
- Live every second
- Love is deas
- Sacred
- Scream
- Black
- On the edge
- Ready set go
- Reden
- Wir sterben niemals aus
- Don't jump
- Geh
- Ich bin nicht ich
- Raise your hands together
- Monsoon
- In die nacht
- Rescue me
- Forgotten Children
- By your side
