Die Zeit leuft.
12:e mars 2008. Det är vad det står i kalendern idag. Exakt för två år sen vid detta tillfälle så satt jag nog i soffan hemma hos Maggie i Hiddenhausen. För bara en timme sen eller kanske 40 minuter, så fick jag frågan om jag visste vad Tokio Hotel var. Jag hade fått en plansch på dom av min kompis av den enkla anledning att dom hette just "Tokio". Jag fick även ett tuggummi från OS i Osaka. Jag var galen i Japan.
Men mer än så visste jag inte om dom. Jag kan tillägga att jag tyckte det var Tom som såg ut som en tjej när jag såg den planschen. Haha.
Tokio Hotel skulle iaf komma och spela i Herford till sommaren, den "stora" staden som Hiddenhausen låg utanför. Den 7:e Juli 2006. Dagen innan denna konserten såg jag bandet spela live i Gelsenkirchen för första gången. Men den kvällen, 12:e mars såg jag dom för första gången röra sig på TV:n. Haha. Detta är ingen fantastisk saga om att jag blev kär vid första ögonkastet. Haha. Nej. Det första jag tänkte? "Fan vad sångaren har slät hud! Han kan väl fan inte ha foundation på armarna!" haha. Det första jag fick höra? "Du är lik sångaren!" och det var så det fortsatte i resten av veckan. Jag kan säga att jag hatade allt som hade med Bill Kaulitz och Tokio Hotel att göra för det var allt jag fick höra. Jag visste inte ens vad det var för band!
Så. På min födelsedag så köpte jag skivan, bara på skämt. Min kompis som hade varit på samma resa året innan hade sagt åt mig att göra spontana saker, detta var spontant, för jag visste att även om dom självklart sög hårt så skulle det alltid påminna mig om denna resan. Självklart så predikade jag högt om hur jag skulle spika upp skivan på väggen och aldrig lyssna på detta kassa band. Haha.
Det hände mycket saker på den resan. Saker som gjorde att min resa hem var hemsk, det värsta med allt, men nu gör den att jag kommer minnas allt mycket mer efter som jag har kommit över allt. Men då. Fyfan.
Jag hade iaf inget att göra och tänkte att en gång kan väl inte skada? Jag ska lyssna på skivan en gång så jag kan få det bekräftat. Detta band suger verkligen.
Jag bytte inte skiva under resten av resan.
Tokio Hotel har verkligen blivit stora i Sverige. Jag har sett dom växa från verkligen bara stora i Tyskland till att killen idag på pressbyrån tar upp TH specialen på, ja, svenska och säger "Kolla här! Detta är en kille! Jag var typ kär i honom innan!" Haha. Jag känner mig som en hönsmamma trots att killarna är äldre än mig, så är det bara.
Jag och Johanna brukade ofta prata om hur en konsert med TH skulle vara i Sverige, men vi trodde nog aldrig att det skulle kunna hända, för så stora skulle dom aldrig bli. Nej. Men jag unnar dom verkligen all framgång dom har fått, för oavsett vad du tycker om musiken så är dom ändå ett riktigt band som har kämpat. De började göra det tidigt och lyckades tidigt. Så är det. Från lilla Magdeburg till USA. Ni skulle inte säga nej till en sån framgångssaga. Det finns det ingen som skulle, även om det finns vissa coola kids som säger att dom aldrig skulle vilja var TH. Jag vet att ni ljuger. Ni coola esteter som säger att det visst är fräckt att leva på snabbnudlar och bara bli uppskattade av hippa kulturmänniskor i basker. Ni skulle byta om ni fick chansen.
Så sjukt många ser upp till fyra ungdomar från en liten håla i Tyskland. Grattis killar. Ni är förebilder, folk lyssnar på vad Tokio Hotel säger. De får respekt av de högsta cheferna inom musikbranschen. Så ni "coola" artister där ute kan ju börja tänka efter lite. Räkna bort vad ni ser och hör och tänk vad vad dom faktiskt har gjort. Inte på genré eller image. Det roligaste är att ni aldrig kommer säga det, men jag vet att jag har rätt. Ni sitter där och tänker det just nu. Om ni nu läser en emoflickas blogg. Kanske inte tillräckligt coolt?
idag är det ett "heligt" nummer i nedräkningen. 22. Anledningen? Det kan låta konstigt men det var det första nummret jag hittade efter att vi kom hem från TH påsken förra året. Då räknade jag ner till Bremen. Jag kommer ihåg att efter det så gick allt sjukt fort, det kändes som att det bara var en eller två dagar emellan. Nu känns den tredje april så nära att jag kan ta på det.
Men nu har det gått två år sen allt började för mig. Två år. Jag trodde inte det. Aldrig.
Die Zeit leuft
22
Men mer än så visste jag inte om dom. Jag kan tillägga att jag tyckte det var Tom som såg ut som en tjej när jag såg den planschen. Haha.
Tokio Hotel skulle iaf komma och spela i Herford till sommaren, den "stora" staden som Hiddenhausen låg utanför. Den 7:e Juli 2006. Dagen innan denna konserten såg jag bandet spela live i Gelsenkirchen för första gången. Men den kvällen, 12:e mars såg jag dom för första gången röra sig på TV:n. Haha. Detta är ingen fantastisk saga om att jag blev kär vid första ögonkastet. Haha. Nej. Det första jag tänkte? "Fan vad sångaren har slät hud! Han kan väl fan inte ha foundation på armarna!" haha. Det första jag fick höra? "Du är lik sångaren!" och det var så det fortsatte i resten av veckan. Jag kan säga att jag hatade allt som hade med Bill Kaulitz och Tokio Hotel att göra för det var allt jag fick höra. Jag visste inte ens vad det var för band!
Så. På min födelsedag så köpte jag skivan, bara på skämt. Min kompis som hade varit på samma resa året innan hade sagt åt mig att göra spontana saker, detta var spontant, för jag visste att även om dom självklart sög hårt så skulle det alltid påminna mig om denna resan. Självklart så predikade jag högt om hur jag skulle spika upp skivan på väggen och aldrig lyssna på detta kassa band. Haha.
Det hände mycket saker på den resan. Saker som gjorde att min resa hem var hemsk, det värsta med allt, men nu gör den att jag kommer minnas allt mycket mer efter som jag har kommit över allt. Men då. Fyfan.
Jag hade iaf inget att göra och tänkte att en gång kan väl inte skada? Jag ska lyssna på skivan en gång så jag kan få det bekräftat. Detta band suger verkligen.
Jag bytte inte skiva under resten av resan.
Tokio Hotel har verkligen blivit stora i Sverige. Jag har sett dom växa från verkligen bara stora i Tyskland till att killen idag på pressbyrån tar upp TH specialen på, ja, svenska och säger "Kolla här! Detta är en kille! Jag var typ kär i honom innan!" Haha. Jag känner mig som en hönsmamma trots att killarna är äldre än mig, så är det bara.
Jag och Johanna brukade ofta prata om hur en konsert med TH skulle vara i Sverige, men vi trodde nog aldrig att det skulle kunna hända, för så stora skulle dom aldrig bli. Nej. Men jag unnar dom verkligen all framgång dom har fått, för oavsett vad du tycker om musiken så är dom ändå ett riktigt band som har kämpat. De började göra det tidigt och lyckades tidigt. Så är det. Från lilla Magdeburg till USA. Ni skulle inte säga nej till en sån framgångssaga. Det finns det ingen som skulle, även om det finns vissa coola kids som säger att dom aldrig skulle vilja var TH. Jag vet att ni ljuger. Ni coola esteter som säger att det visst är fräckt att leva på snabbnudlar och bara bli uppskattade av hippa kulturmänniskor i basker. Ni skulle byta om ni fick chansen.
Så sjukt många ser upp till fyra ungdomar från en liten håla i Tyskland. Grattis killar. Ni är förebilder, folk lyssnar på vad Tokio Hotel säger. De får respekt av de högsta cheferna inom musikbranschen. Så ni "coola" artister där ute kan ju börja tänka efter lite. Räkna bort vad ni ser och hör och tänk vad vad dom faktiskt har gjort. Inte på genré eller image. Det roligaste är att ni aldrig kommer säga det, men jag vet att jag har rätt. Ni sitter där och tänker det just nu. Om ni nu läser en emoflickas blogg. Kanske inte tillräckligt coolt?
idag är det ett "heligt" nummer i nedräkningen. 22. Anledningen? Det kan låta konstigt men det var det första nummret jag hittade efter att vi kom hem från TH påsken förra året. Då räknade jag ner till Bremen. Jag kommer ihåg att efter det så gick allt sjukt fort, det kändes som att det bara var en eller två dagar emellan. Nu känns den tredje april så nära att jag kan ta på det.
Men nu har det gått två år sen allt började för mig. Två år. Jag trodde inte det. Aldrig.
Die Zeit leuft
22
Kommentarer
Postat av: lolililja
det ÄR faktiskt ganska häftigt att du lyssnat på dem i två år. :D
det enda band jag hållit mig till så länge, eller t.o.m. längre, är Green Day. kanske kommer nästa på tur vara Tokio Hotel, who knows. (;
Postat av: Frida
får man kopiera och låna den extremt coola argumentationen om varför th är coola och varför alla coola människor (som egentligen icke är coola) inte är coola nog att uppfatta detta coola faktum (men egentligen gör det)?!
alltså. ursäkta. jag är ofokuserad på allt just nu. minst sagt litteraturvetenskapen som jag borde ägna mig åt just nu.
Trackback
