Du hälst mich nicht auf.

Okej. Nu tycker jag att Pappa kan komma hem ifrån jobbet så att han kan sätta en ny sträng i min elgitarr så att jag kan börja skriva. Herregud vad det har kliat i fingrarna på mig de senaste dagarna. Jag har skrivit texter, tänkt melodier och jag funderar t.o.m på om jag ska skriva en låt till min FF. Jag orkar inte med att bara vara drömmaren längre, för ni skulle bara veta vad grym jag är på det. När jag gick i ettan så klagade mina lärare på att jag dagdrömde för mycket i skolan, jag skojar inte.
Igår satt jag och kollade på Fräulein Wunder bandtagebuch. Seriöst, jag tror inte att det finns ett coolare tjejband! Så nu tänker jag fanimig göra något. Om en vecka börjar jag skolan och då ska jag ha skrivit minst en bra låt, dvs en jag är nöjd med! Dessutom så ska jag hjälpa Gustaf och la familia de Cordello (haha) att fixa ett till krock (det är typ som en minifestival på mimers) och ni kan ju hoppa upp och sätta er på att jag ska spela där. Kajsa och Rebecca också, de har inget val, nu ska vi bli Sveriges fräckaste, snyggaste, bästa band och jag skiter i om det låter kasst i början. Övning ger färdighet! Grattis Tokio Hotel, ni har lyckats som fan, men nu är det nog dags för mig att börja följa lite i era fotspår istället för att bara sitta här bakom skärmen och le tills jag får kramp i käkarna varje gång ni lyckas med allt ni tar för er. Om det händer något vet jag att jag kommer få reda på det ändå. Så buhbye tjeckiska bloggen, hello gitarren!



Yes, jag längtar efter skolan. Bring it on bitches! Haha.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0