Schweigen.
Ni vet när man blir konfronterad av någon? När det är någon annan som ska vara kaxig eller dra igång en disskution, då vill man alltid säga något riktigt smart, dra en kommentar som helt knäcker den andre. Ni ska bara veta att jag är en jävel på sånna kommentarer. Efteråt. Varför är det alltid så? Jag kommer på de mest smarta, vitsiga och knäckande kommentarer när allt är över. Fyfan vad jag skulle vara ökänd för mitt snackande om jag bara kunde få ur mig allt på en gång. Okej, jag är väl lite ökänd för att jag snackar, men mest för att jag gör det mycket och FORT.
Så idag så träffade jag underbara, underbara, fantastiska, saknade, mysiga, söta, smarta, bästa Leila. Fyfan vad jag har saknat henne! Iaaaaaaf. När jag stog i kön inne på McDonalds så kommer det två snubbar fram till mig i typ 20 års åldern skulle jag tro och frågar mig något som jag hör så jävla ofta "Är du emo?" eeeeeh? Seriöst. "Tycker du det?" svarade jag. "Jag vet inte." blablabla. Okej? Vad är grejen? Hahaha. Sen så gick jag bort till bordet och tror ni inte att de följer efter mig! Seriöst. Och vad kommer dom inte fram till? Jo! "Lyssnar ni på Tokio Hotel?" och okej. Nu är det såhär att när det gäller Tokio Hotel så bangar jag aldrig en disskution, för jag tror varje gång att kanske så finns det någon som kan fatta att de bara spelar musik och vilja snacka om den, erkänna att okej de är ett band som alla andra, Bill är inte hela bandet osv. Men det är så jävla naivt av mig för jag blir besviken varje gång. Jag är så JÄVLA trött på genrér inom musik. Måste alla hamna i fack? Tydligen är det så.
De gick iaf tillslut. Och efteråt satt jag där och tänkte på allt jag kunde ha sagt. Alla smarta argument. Varför är det alltid så? Jag vill också få chansen att knäcka någon nån gång, jag vill också så någons min när den inte vet vad den ska säga längre. Händer det er också?
Men det är inte bara in real life som jag gör så. Utan det är ofta samma sak på internet när man ska skriva texter till tävlingar, över MSN eller i min FF. Jag ändrar så himla ofta och ofta så är det så att när jag väl fått iväg min text så kommer jag på ännu mer grejer jag skulle ha skrivit och saker jag skrev som jag skulle tagit bort.
Men om man ska vara ärlig så är det ju inte direkt karaktärsbyggande och självförtroende stärkande att tänka såhär. Haha. Man borde tänka "jag ångrar inget", men jag tror att de som säger att de inte ångrar något gör det ändå, men som sagt när man väl ska svara på frågan kommer man inte på vad man ångrar. Så just nu ångrar jag inget!
Jag är också sån, som kommer på allting efteråt. Sjukt irriterande. "Jag skulle sagt så istället.." typ >_>
Samma här, tror de flesta känner så i efterhand.
Men det där med de där killarna, när de fårgade om TH. Ibland får jag lust att bara skrika ut att jag INTEEEEE gör det. Bara för att gå emot alla stereotyper och allt det som de redan dömt en för. Det är inte så att jag skäms för att säga att jag lyssnar på dem, det är snarare så att jag bara vill att de ska veta att man måste inte se ut och vara på ett visst sätt för att lyssna på TH. Bara för att jag ser ut såhär betyder det ingenting. Jag kan älska TH, men jag skulle lika gärna kunna hata dem. Men när man däremot sagt att man tycker om TH och de kommer med nån fråga eller kommentar, då brukar jag faktiskt bara komma med mina åsikter, och sällan har de något "smart" att säga "emot". Och vet du varför?
För att det är egentligen inte big deal att se ut såhär, och lyssna på TH. TH är som vilket annat framgångsrikt band i världen. Sångaren har en egen stil, men det förändrar inte hur deras musik låter.
Alla är vi väll sådana. När ngn ha haft sådan diskutioner med mig & jag inte kmr med ngt knäckande drar jag upp hela diskutionen senare med min syster. Då kmr hon på riktigt dräpande kommentarer som jag kan använda nästa gång. Ibland kmr diskutinerna upp igen & då fullkomligt dödar jag dem med min syrras kommentar.
