Vem fan kom på 'Jag älskar dig'?
Igår satt jag och snackade med Kajsa på MSN om detta. Jag tänker inte skriva allt vi sa här, för jag tycker att en del kanske var lite för privat och innan jag börjar vill jag bara säga att hon är bra den bruden. Jag gillar Kajsan.
För att nu komma till vad jag vill säga med inledningen så är en grej t.ex att folk i min ålder bara verkar vara ihop när det passar. Kanske när man är ensam, vill ha någon att hålla i handen, är lite småkåt och behöver ett ligg, eller bara vill skryta på något sätt att man faktiskt kan lyckas med bedriften att "fånga" någon och hålla kvar den i längre tid en fyllekväll. Men när det sen är dags att åka till någon random fest med kompisarna hos någon random person på något random ställe i den regionen som fritidskortet sträcker sig så är man helt plötsligt singel igen efter ett par öl. "men hon var ju bara så jävla snygg och det är ju inte direkt så att Malin var med mig på festen" VEM FAN BRYR SIG?! Kalla mig en obotlig romantiker, men jag tycker att när man har ett förhållande med någon så ska man inte ens vilja hångla med någon annan. Inte ens på fyllan! Är jag helt ute och cyklar för att jag tycker så? Jag tycker verkligen inte det! Och jag tycker även att det är allt för många i min ålder som håller på såhär i ett förhållande utan att den andra i förhållandet får veta något. Det kanske t.o.m är så att båda två strular runt och har sex med andra, inte bara den ena och hur jävla seriöst förhållande är det då?
En annan grej som vi ungdomar håller på med är att gödsla med meningen "jag älskar dig" och säga att man ska vara tillsammans föralltid. För mig så är meningen "jag älskar dig" det starkaste vi har att uttrycka i ord. Det brukade vara det iaf. Nu känns det för mig som att en mening som "Din näsa rynkar sig så gulligt när du ler" kan betyda så himla mycket mer än att någon säger "jag älskar dig", det med näsan betyder att människan har tittat på vad jag gör och hur jag är, lagt märke till något och sen tar mod till sig att säga det. Jag älskar dig, det säger väl vem som helst nu för tiden. Eller? Hur fan kunde det bli så?! Och om den ena i ett förhållande säger det för att den är redo att säga det är det då som ett tvång att den andra också ska göra det även om den inte menar det? Det tycker inte jag! Det värsta jag vet är när folk säger jag älskar dig till folk när de inte menar det, känner personen eller ens har träffat den! Jag har blivit så himla rädd för den meningen på så många sätt nu för tiden att jag aldrig säger den mer. Jag formar aldrig meningen "Jag älskar dig" med munnen och mycketmycket sällan skriver jag den, och om jag gör det då kan du ge dig fan på att jag menar allt som har att göra med de där tre orden.
Många av mina kompisar säger att jag inte riktigt kan uttala mig eftersom jag aldrig har haft ett seriöst förhållande. Okej. Så jag får inte lov att ha min egen bild om hur jag vill att ett förhållande ska vara?
Om jag nu skriver hur jag tycker och tänker hoppas jag att ni som läser detta inte retar mig för mycket för jag skriver aldrig sånt här. capishe? Jag vill inte ha ett fårhållande i min ålder pga av att jag vet att det någon gång kommer att ta slut. Jag menar hur många hittar sin soulmate när de är de är 17? (detta är också en anledning till att jag avskyr när folk säger att de ska vara ihop för alltid. euw) Nu kanske detta låter värsta deppigt men jag vill inte ha ett förhållande nu och vara jättelycklig och samtidigt leva med tanken att det kommer ta slut någon gång. Det är såklart att man inte tänker den tanken när man är uppe i det, men jag vill inte behöva se hur det sen går nerför. Jag tror jättemycket på kärlek vid första ögonkastet och tycker inte att det är ett dugg ytligt pga av den anledningen att om det är kärlek vid första ögonkastet så ser man längre än till kläderna, kroppen eller håret. Man känner det helt enkelt. Jag är en hopplös romantiker och älskar snyftfilmer, tanken på att bara sitta och mysa, jag skulle inte banga rosor och stearinljus. Ja, bring it on. Men antagligen är jag för kräsen och bara jag vet varför. Men på ett sätt är jag ändå lugn. Jag tror att alla får sin kärlek vid första ögonkastet, om inte så har jag ändå en massa människor som betyder jättemycket runt om mig och jag har hört att man kan adoptera om det skulle vara så. Haha. Jaja om ni orkade läsa vill jag gärna veta vad ni tycker om ämnet. Det är inressant som fan.
Joss
Jag kunde inte hålla med dig mer! o__o Jag absolut hatar otrohet och allt det där med "jag älskar dig för alltid" och "Du och jag kommer vara tillsammans för evigt" trots att man abra varit ihop i tre veckor. Man ska inte ens ha en tanke på att vara med nån annan om man är i ett förhållande och ursäkten "jag var aspackad" duger inte!
Det handlar om ensamrätt till en person och det ska vara av vilja och behov, inte tvång. Folk slösar alldeles för mycket på de där tre orden, och ja, även till kompisar. Det är många som säger/skriver de orden, fast de kanske inte menar det. Och jag har nog inte sagt de orden rätt ut mer än två- tre gånger i mitt liv.
Men bara så du vet syrran, jag älskar dig. Och jag menar det verkligen.
Och vi kan roa varandra medan vi väntar på våra stora kärlekar, så kan de som vill springa runt och f***a varandra.
jag läste och höll med om allt. speciellt "jag älskar dig" saken, för att inte nämna "föralltid" som är så uttjatad att man inte det minsta lilla kan tro på det längre. det är synd att ungdomar missbrukar sönder ord som inte borde få bli uttjatade. på sistonde har jag även blivit "jag vill inte bli tillsammans med någon om jag inte vill gifta mig med honom". däremot tror jag att man KAN hitta sin soulmate vid ~17års ålder, men det är nog fem på miljonen.
jag håller helt och fullt med i precis allting som du skrev.
du tog helt och hållet orden ur min mun. jag kunde inte formulerat det bättre själv.
jag HAR - liksom många andra missbrukat "jag älskar dig", när jag var mindre. och jag ångrar mig så mycket nu för att det är så uttjatat. inte bara för att jag missbrukat orden, utan så många andra i min omgivning. men jag har lärt mig nu att ta vara på de tre orden och använda dem vi rätt tidpukt. typ.
jag håller med dig iallfall.
jag kunde inte hålla med dig mer, typ, i varenda ord. typ du sa de liksom?
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, men du fångade mig verkligen med den här texten!
Precis som du säger, så är det faktiskt inte många idag som tänker så om kärlek. (Eller så har jag haft oturen att inte träffa några?) Jag är 15 år, och visst, det kanske kan tyckas att jag ska vara i den där "fjortisåldern" med ett nytt förhållande varje vecka, men faktum är att jag letar efter det där speciella. Det där perfekta. (Inget och ingen är perfekt - men så långt perfektion det kan nå.) Som du säger - man ska inte änns vilja tänka på någon annan, för just den personen man är tillsammans med är allt man vill ha. Det ska kännas rätt, och man ska vara den lyckligaste personen i världen. Det ska vara så stora känslor inblandade att man har svårt att sätta ord på dem. Kalla det löjligt, men så tycker jag det ska vara.
Jag har inte heller haft ett seriöst förhållande ännu, men samtidigt som de flesta runt omkring mig desperat försöker hitta någon, ja vem som helst bara för att få den där bekräftelsen, så kan jag lugnt vänta. Jag vet att om jag i mitt liv ska få uppleva den där riktiga kärleken, så kommer den hitta mig ändå. Och det är egentligen bara den jag vill uppleva. Inget mellanting. Bekräftelse kan jag få utan att ligga med någon och ha ett förhållande som spricker efter en vecka.
Sedan, tycker jag det du skrev om utnyttjandet av "jag älskar dig" var väldigt bra också. Det är faktiskt helt sant. Jag har fått höra "jag älskar dig, vi ska alltid vara vänner" av för många nu, för att sedan se på hur allt det där kan förstöras av småsaker. Då var det inte så mycket värt, enligt mig. Det är sorgligt men säger någon "jag älskar dig" till mig idag tar jag det inte så allvarligt. Jag vill mest vänta och se om den personen verkligen kan bevisa att den gör det genom gester, genom att göra något för en, genom att alltid finnas där, och inte sviker. Jag vill ha handling, inte bara ord. Ord är så lätta att bara slänga ur sig. En fin handling är svårare att få till. Så precis som du, är jag lite skadad på den fronten. Det är sorgligt, men "jag älskar dig" kommer nog aldrig ha samma betydelse för mig, som det hade för några år sedan. När det var nytt, och inte utnyttjades för att sedan tas tillbaka.
Ja, som avslutning på min långa text vill jag ännu en gång säga att du verkligen fångade mig med din text, och tog orden ur min mun.
