You can't be me, i'm a rockstar!
Jag förstår inte hur det kunde bli en trend att må dåligt, för ja, det är vad det är, en trend, det är inte möjligt att alla jävla ungdomar helt plötsligt får raschan och mår dåligt som fan? Okej, se det såhär. Jag tror att de som mår verkligt dåligt, also sådär på gränsen till om det ens är värt att vara något/någon, de skriver inte långa blogginlägg eller lägger ut det på bilddagboken. Jag vet att jag inte gör det iaf. Jag är iof inte deprimerad, skär mig eller gör något utav de andra grejerna. Okej, vill ni veta en grej om mig då? Jo, jag hade anorexia när jag gick i sexan. Det fick jag veta för någon eller några månader sedan av mina föräldrar. Jag har trott hela tiden att det bara var "nära på" anorexia, men tydligen inte. Det var mina föräldrar, inte jag som pratade med skolsyster om det. Och bara så ni vet blir man aldrig riktigt frisk från anorexia, för det är även en psykisk sjukdom på många plan. Men när jag har mina värsta dagar när det gäller min vikt så skriver jag inte ner allt här, nej verkligen inte. Och den ända som vet det mesta som rör sig i mitt huvud när det gäller en viss annan sak är Essi, för hon fattar allt. Jag vill inte att ni ska veta hur dåligt jag mår ibland, seriöst! Jag vill inte ha några tycka synd om kommentarer, det är det värsta jag vet! Visst skriver alla typ, jag är ful, jag är tjock på bilddagboken ibland, men det vet vi alla att det är för att fiska kommentarer om motsatsen. Säg INTE emot för så är det, jag gör det också! Men de dagar då jag mår dåligt över något, vad som helst så vill jag inte beskriva det i detalj för alla på internet, inte en ända människa ska veta det, utan jag blir då världsmästare på att lé, inte sådär på riktigt utan med världens tjockaste fasad. De dagar då jag har något som tynger mig är de dagar då jag lägger ut texter på bilddagboken och här som handlar om vad som helst. Nu menar jag inte heller att så fort jag skriver något glatt i text så sitter jag på andra sidan skrämen och faller sönder inombords, jävlar vad illa jag skulle må då. Hahaha. Jag tror att det här med att vi har en så bra livsstandard som vi faktiskt har här i Sverige har gjort att vi har blivit för mesiga, vi behöver beräftselse och folk som tycker att just jag är speciell, det är jag som behöver kärlek och hjälp så man tvingar sig till att göra så himla mycket och i många fall ljuger man. Jag menar i Sverige svälter vi inte, det går inte folk utanför med automatvapen på magen och det pågår inte vålddtäkter i varje gathörn, men tydligen så behöver de flesta i min ålder skaffa hjälp ändå.
Självklart är det så att man får lov att ha dagar då allt känns piss och man önskar att man bara kunde sjunka igenom jorden och inte komma tillbaka, så är det för varenda människa, det finns nog inget undantag. Men herregud, är ni verkligen i så stort behov av hjälp som ni utger er för att vara på diverse bloggar och bilddagböcker? Om det är så så ber jag om ursäkt, om någon säger att allt är sant så ska jag tro den personen.
Jag är rätt nöjd. Okej? Visst finns det en HEL DEL jag skulle vilja ändra på men även om jag har kärleksproblem, viktproblem och hårproblem ganska ofta så är det faktiskt så att jag ändå är relativt smal om man jämför med många andra, jag har kvar alla kroppsdelar och min hjärna är (hyffsat) normal, jag kan sjunga och stå på scen, jag har en familj som älskar mig, jag har råd att köpa kläder, jag får lov att sätta på mig vad jag vill i landet där jag bor, jag får välja vad jag själv ska tro på, jag får ha min egen åsikt om musik och allt annat, jag har tillgång till internet, jag fick välja vilken linje jag ville till gymnasiet, jag får lov att försöka uppfylla mina drömmar, jag har uppfyllt många av mina drömmar och jag får lov att vara Josefin ända ut i fingerspetsarna vissa dagar. De dagarna är bäst, men de dagar då jag måste tona ner vissa saker funkar väldigt bra de också. Jag mår kasst några gånger per dag, men vafan, jag mår bra ännu oftare och nu tänker jag lägga ner denna jävla trend. och försöka sätta en ny. De som har stil är sånna som skapar trender, inte de som följer dem.
Joss
Men vissa mår dåligt. på riktigt. du vet inte vem jag är för jag skiver som anonym, men de som skiver om det på sin blogg eller bdb, är kanske dom som vill att någon ska se. för dom vill ja hjälp. det är inte alltid man vågar gå ut med sina problem. och där vill man att någon ska märka en. fråga hur det på riktigt ligger till. men o andra sidan förstår jag dig då du skiver om dem som gör det för uppmärksamhet. för visst finns dem. dom är för bra för sig själv att ta den dära steget för långt. men skiver om det ändå för att få bekräftelse eller tycka synd kommentarer. men det är inte heller alla som är relativt smala, har kvar alla kroppsdelar, har råd att köpa kläder eller har en familj som älskar en. inte heler alla som får vara som dom vill. och alla sånna problem som ser ganska små ut för vissa kan för en själv vara ganska så stora. Så det finns troligen två sidor av detta. dem som mår dåligt. på riktigt. och dem som kanske tom söker fel hoss sig själv för att må ''dåligt''.
Det är precis dom jag menar mest! Jag vet att jag har kompisar som mår dåligt på riktigt och har sagt det till mig och sagt att de vill ha hjälp, men även de som sagt att de ska skaffa hjälp, sen inte gör det. Jag tror att många letar efter saker som gr att de ska må dåligt och det är det jag inte gillar, för som sagt alla ungdomar kan ju inte hel plötsligt bli deprimerade.
jag förstår precis vad du menar, men jag tror att det finns mycket mer till det.
visst finns det många som fiskar kommentarer, som bara vill ha uppmärksamhet och kan inget bättre sätt att få den uppmärksamhet de så desperat vill ha. Då hittar de på sorgliga historier, gör papercuts och ljuger om hur dåligt de mår.
men samtidigt finns det folk som verkligen mår dåligt, och det är dem som lägger ut sorgliga låttexter på sin bdb, det är att fiska kommentarer.
Jag tror att de som mår dåligt på riktigt skriver det i sin blogg, för att få det ur sig.
Bloggen är vår tids dagbok, här kan vi ventilera våra hjärtan och tankar och samtidigt hitta människor som känner likadant och man kan känna att det finns någon som förstår en, någon som vet precis hur den mår.
Jag tror inte att alla unga blivit deprimerade, de är helt enkelt bara att de har fått en chans att visa sina känslor.
skaffa hjälp är en väldigt svår sak att göra, för de som verkligen mår dåligt. Det krävs mycket styrka och mod och mår man dåligt saknar man oftast de egenskaperna.
måste faktiskt erkänna att jag känner mig lite träffad av det här inlägget, för jag skriver väldigt ärligt om hur jag mår i min blogg och det står jag för. Jag är en sån människa som måste ha någon som vet hur det känns. Jag kämpar för att få hjälp, men det är svårt.
det är INTE dem som lägger ut sorgliga låttexter på bdb menar jag givetvis.
Alla mår dåligt på olika vis. Man kan inte säga att någon inte "får" må dåligt eller skriva ut det på internet, alla är som sagt olika. Många ungdomar mår sämre och sämre nuförtiden, visst, många skär sig mest bara för att få uppmärksamhet, men då mår de ju dåligt för de är i brist på uppmärksamhet. Man käkar piller för att kunna må bättre, att ha en depression är inget att skoja om, nej det är det inte, men det är upp till psykologerna att avgöra om den depressionen är påhittad eller inte. Att vägra äta är också en sak som är individuell, det är upp till varje person om den är nöjd med sin kropp och det är kanske bristen på bekräftelse som saknas. Det är också en anledning att må dåligt. Många svälter sig själva för att just må bättre med sin kropp, för att kunna passa in i dagens samhälle. Om man ser på Hollywood-stjärnorna, hur många har inte BMI som ligger långt under det snitt som anses vara normalt? Hur många ungar som blir slagna hemma är något som ingen vet, för de håller tyst om det. Visserligen är det många som skriver ut på bilddagboken, just som du säger, men jag är säker på att det bara är för bekräftelsens skull. Det är ju helt klart något som fattas i den människans liv, vare sig det verkar vettigt för oss utomstående eller inte. Alla mår dåligt på olika vis, därför anser jag att du inte har rätt att påpeka känsliga ämnen som det här, såvidare du inte har någon uppbackning. Visst, din blogg, dina åsikter, men tänk dig för, det är ett stort ämne som omger mycket.
Jag vet att alla hanterar att må dåligt på olika sätt, men detta inlägget är skrivet baserat helt på mian egna erfarenheter och i många fall är det folk som egentligen inte mår alls dåligt som karvar sig i armarna lite lätt med en näl eller något, eller säger att de inte äter något alls och sen trycker i sig en massa mat. Sen vet jag även folk som skryter om vilka de bråkar med på bdb, vilket också är fel. Och jag vet att det rä ett känsligt ämne att skriva och prata om och alla hanterar det på olika sätt. Jag respekterar de människor som t.ex håller mycket av det de skriver i sin blogg hemligt på det sättet att de bara ger ut adressen till vissa eller har lösenord, och även de som kan skriva mogna texter om vad de går igenom, skriva sånt som är trovärdigt. Det kanske inte kommer fram i min text, men de jag menar är folk som på så många sätt skadar sig själva och försöker allt de kan för att komma på vad som är dåligt med dem istället för att slå sig fram med det de är bra på, vilket är mycket mer charmigt och attraktivt än de som bara mår dåligt. Jag har som sagt stött på båda delarna. Jag vet flera som skriver om hur de mår på sina bloggar på ett moget sätt och faktiskt mår dåligt på riktigt, men även motsatsen. Och som sagt, de som har verkliga problem, det märks oftast på dem och de har jag största respekt för.
jag vill bara kommentara en liten sak här som ''Lotta'' skrev om. att det som mår dåligt på riktigt inte lägger ut sorliga låt texter på bdb tex. och jag håller Inte med. eller det finns inget rätt och fel. jag tror att dem som lägger ut sånna här texter känner igen sig i texten. och vill framföra sina känslor GENOM musiken. GENOM texten. men jag håller med om att de som mår dåligt oftast inte har styrka och mod vilket krävs. och det kanske ockås krävs för att skiva en text om sina känslor. man vill gå ut med det. men istället sätter man in en låt. som kan på något sätt beskriva känslorna. men visst finns dem som sätter in sorliga texter BARA för att få de se sorligt ut! men som sagt. inget rätt och fel.
Jag tycker att det märks om man bara vill ha uppmärksamhet eller inte, och detta gäller även det med låttexter, självklart så är det ett sätt att visa hur man känner så jag tycker inte att det är fel sätt att berätta att man behöver hjälp om så verkligen är fallet, men jag är bara trött på de som letar fel och inte det de är bra på.
