Chaos im system.

Moster, morbror och kusinerna är här och på något sätt så ändras folks attityder, eller jag vet inte? Men jag har tänkt på varför det alltid ska vara så att man måste hävda sig bland folk som inte bor med dig varje dag. Det gäller nog oftast när folk kommer på besök i din familj, då ska man visa för den som är på besök att man visst har kontroll över sina familjemedlemmar. Det är ofta så att syskon ska tjaffsa emot varandra när de har sina kompisar hemma, jag har varit med om det ofta och det kan hända att jag gör likadant. Idag sa Johanna att jag var elak. Jag undrar om det kan ha varit så att jag la på lite extra attityd bara för att min släkt är här? Jag vill vara den "coola"? Å andra sidan så är min familj alltid full av diskutioner vid matbordet, mina närmsta kompisar vet hur det är att sitta vid matbordet med oss. Haha. Det blir flummigt vill jag lova.
Iof säger min Pappa att jag har börjat prata extra mycket om Tokio Hotel nu. Haha, ännu mer? Jag tror inte det funkar. Men Oskar i min klass sa en sak som jag faktiskt har tänkt på lite nu. Han sa att det inte alltid är jag som drar upp dom, utan folk retas eller frågar, det är klart att jag svarar! Om ni frågar så vill ni väl ha ett svar? Det kan hända att jag för mina närmsta kompisar kan bli lite för mycket, det fattar t.o.m jag och gör mitt bästa, men seriöst om någon sitter där och dissar en ganska stor del av mitt liv (på gott och ont) så tänker jag tjaffsa tillbaka, så länge det inte är kul dvs. När jag är med på det och skämtet inte består av saker som "Bill är bög" Och "De är så äckliga" så kan det faktiskt vara rätt kul. Yeahyeah. Jag vill bara höra att nu, nu så är Bill frisk. Seriöst. Haha. Världen hatar mig och jag får inget socker. Imorgon ska jag köpa kläder och hår. Mycket trevligt.
På Måndag börjar vecka 13 och då är jag <3 mobilen som gäller. Förövrigt så blev jag väckt imorse av att min mobil ringde och det var ett nummer som jag inte kände igen och jag lovar, det var fan när en hjärtattack där vill jag lova. Haha. Så jag svarade typ helt skakig "Hej det är Josefin" och så visade det sig att det var en gammal tant som ringt fel. Haha. Men mitt hjärta slutade inte dunka på en minut eller nått. Läskigt, men ja. Ni vet ju hur jag är kanske? Naja. Nu ska jag vara social mot de andra ett tag och kolla om jag får tag i något sött.

13 (i hope)
Poppen und Knutschen
Joss :*


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0