Dirtypop

Det känns som att jag håller på att falla ihop eller nått. Det känns som att jag är fylld med en massa saker och att jag snart sprängs. Jag hatar den känslan. inget går rätt, jag menar inget. Vi kan börja med att dra historien om mitt hår, som tro det eller ej betyder sjukligt mycket för mig. De som känner mig personligen vet det, men om ni inte fattar så är det okej, det kräver jag inte av någon. Men iaf så fick jag först nytt löshår av mina föräldrar. Jag hade önskat mig längre hår än det jag redan hade i och när jag fick paketet så såg det längre ut inuti, men när jag väl öppnat det och börjat klippa så visade det sig att det var samma längd. Men då kom jag på att det var ju bra ändå, nu hade jag mer att byta ut med när de i denna längden var slut och jag kunde önska mig längre av mina kompisar. Jag fick längre blont hår av mina kompisar vilket var fett bra eftersom jag kunde färga slingor av det som blev över, och det som skulle i mitt hår kunde jag färga svart, eftersom jag hade färgat blont hår kolsvart innan. Vad händer? Jo! Just detta håret kan man inte färga. Det blir inte svart! Jag har testat tre gånger. Så nu har jag slängt ut en jävla massa pengar på färg också. Skitmysigt. Nu ska jag iaf köpa svart hår för de pengarna som jag fick solglasögon av mamma och pappa. Jag ska also lämna tillbaka glasögonen som jag tänkt sen innan, ta pengarna och köpa hår. Jag får lägga till lite själv, men vafan. Jag ska fixa det denna gången. Nu ska det bli bra damn it!

Sen är det detta med att Bill är sjuk. Jag är sjukt orolig för hans skull men jag vet inte om jag skulle klara att de ställer in hovet. För mycket av min tid går åt till att tänka på och planera den dagen. Nej han måste bli frisk. Jag säger inte att jag skulle skylla på honom och bandet om han inte blir det, aldrig. Men jag vet inte hur bra jag skulle må. Jag är rädd för att det inte skulle vara bra för mig. Alls.

Jag måste dessutom göra alla slingor som jag har lovat. Måste verkligen. Jag är så dålig på sånt och jag ber om ursäkt till alla som får vänta på det, men jag ska!

Sen är det det faktum att jag fortfarande är skyldig mina föräldrar och Johanna pengar. Julia med tror jag. Palla. Det är sjukt jobbigt eftersom jag inte har pengar på mig att ge dom och nu måste jag köpa hår igen.
Det är bara småskaer, men småsaker kan tillsammans bli rätt jobbigt, tro mig. Jag vet att barnen svälter i Afrika, men om man bara skulle gå och tänka så hela tiden och därför känna att man aldrig får må dåligt för att man faktiskt har mat för dagen och tak över huvudet så skulle det bara vara så fel. Vi har alla rätt att må skit. Ja, vi har tur som har råd att klaga på sitt hår, men så är det. Jag är glad för att jag kan klaga på mitt hår samtidigt som det gör mig grymt irreterad såklart. Men helt ärligt folk måste sluta säga "Tänk på barnen i Afrika" om du mår dåligt över någonting så gör det! Det går över, men alla människor har dåliga dagar och problem. För vissa handlar det tyvärr om att överleva, för andra att "överleva" i skolan utan att håret är som snyggast.
Man säger ofta att "Jag kommer dööö" även fast man vet att man faktiskt inte kommer att falla ner på marken och aldrig vakna igen, jag tror att det är därför man säger det. Men jag vill ändå tro att fysisk och psykisk smärta kan vara lika jobbigt. Faktiskt. Så om ni har problem, ha det! Det är faktiskt okej. Må dåligt folks!

16 (i hope)
Poppen und Knutschen
Joss :*